Hör och häpna

Är det inte lite komiskt hur uppmärksammat det blir när dressyrryttare HOPPtränar, men inte tvärtom? 
 
Jag tänker såklart på klippet som publicerades på hippson i veckan där Jeanna Högberg tar några språng med sina fina dressyrhästar. Det blev världens hype och klippet fick många positiva kommentarer. Inget konstigt med det alls, det är klart att det är superbra att även ryttare på hög nivå inom dressyr hoppar litegranna också, tänk om det kunde vara så bland fler dressyrryttare!
 
Det som jag tycker är komiskt är att det blir till en sådan grej, det är väl inget konstigt/ovanligt med att ryttare som tävlar i en diciplin utövar flera på hemmaplan? Tänk om det hade uppmärksammats varje gång en hoppryttare red dressyr! "RGB red i dagarna ett helt dressyrpass!". Fantastiskt... vilken varierande träningsform den där Roffe använder sig utav... 
 
Det borde vara uppenbart för alla att varierad ridning är den absolut bästa träningsformen oavsett diciplin. Det är klart att man inte behöver hoppa 140cm om man tävlar dressyr, men att skutta lite stärkande hoppövningar på anpassad höjd och att i överlag använda sig utav bommar är inte dumt alls. Detta tror jag de flesta vet, däremot känner jag till en del dressyrryttare som drar sig för att plocka fram bommar och hellre rider runt dem än över när det ligger bommar framme. Ofta finns det många bra bortförklaringar också ;) 
 
Jag är inte ute efter att trycka ner dressyrryttare och höja hopp/fälttävlansryttare till skyarna, men det blir automatiskt mer varierad ridning i de diciplinerna utan att man behöver tänka till speciellt mycket som ryttare. Jag tycker att det känns som att dressyren lätt blir enformig även om man kan träna på olika saker. ;) 
 
 
 
 

Ta er i kragen, ridsportsförbundet!

Åh, ridsportförbundet gör mig galen! Varför göra saker och ting svårt för sig själva istället för att göra det lätt och roligt?
 
Vi var ju ett gäng från Bollebygd som ville starta häst i Div 1, eller ja, det var rättare sagt det gamla goa gänget. Vi som alltid hänger på tävlingar, som tävlat ponnylag så länge jag kan minnas och är vänner även utanför hästeriet. Vi var så taggade på ett div 1 lag, speciellt nu när vi alla står med roliga hästar! Det handlar inte om att vi vill in och vinna hela divisionen, vi tycker bara det är så jäkla roligt med lag. Om man sedan vunnit hade det bara varit bonus. Vi ville helt enkelt göra en rolig grej!
 
MEN det finns inte en jäkel från förbundet som kan tala om NÄR och VAR omgångarna i div 1 häst går i vår. Inte en enda! Jag ringde och försökte pressa ut det, men det enda jag fick fram är att finalomgångarna ev. går i Falkenberg v18. Eh, jaha? Det står INGENTING på nätet, och den enda förklaring jag fick till varför de inte går ut med datum och arrangörer är för att de först vill veta vilka lag som ska ingå i divisionen, antagligen för att kunna planera arrangörer därefter. Men är det inte därför vi har våra distrikt? Alla vet ju att tillhör du ett visst distrikt, så är det ju inom de gränserna du kommer få åka och tävla, så vad spelar det för roll vilka lag som är med?
 
Vi vågar ju inte anmäla oss när vi inte har en aning om förutsättningarna. Ska man utgå efter den informationen jag fick om att finalerna går v18, så betyder det att divisionen drar igång v14. Då hinner jag med EN tävling innan det, känns ju väldigt bra med en helt ny häst. Känns konstigt att den ska börja så himla tidigt? Borde inte tävlingarna ligga ute på TDB nu i så fall?  Vi har även planerat att åka till Munka-ljungbys meeting i början på juni, så det gäller ju att det inte krockar med det heller om planen nu ser annan ut än den jag fick presenterad.
 
Nä, ta er i kragen ridsportsförbundet! Hur kan ni förvänta er att lag vill anmäla när det inte finns ett enda datum klart, och knappt några arrangörer heller. För jäkla trist, vi vill ju tävla i lag, men detta försvårar något fruktansvärt. Nu blir det nog inte av... Vill förbundet inte att vi ska tävla i lag eller?

Dessa människor ska ha så jäkla mycket cred

Jag ligger just nu och kollar på första avsnittet av Djurskyddarna, andra avsnittet sänds på fyran klockan 21:00 ikväll.
 
Jag kollar på det första avsnittet som sändes förra veckan, och fy satan vad bra det är. Jag ligger och gråter, vad mycket djur det är som far illa. Och då handlar det inte om att de är lite smala, utan i detta avsnittet hittar de grisar som står i sin egen skit, är hur magra som helst och som inte varit utanför sin lilla box på 4 kvadratmeter på 5 år. Jag förstår inte hur man kan utsätta djur för något sådant här, det är förjävligt. 
 
Jag tycker dock att det är jättebra att det uppmärksammas! Även om det är jättehemskt, så tycker jag att det är viktigt att folk får reda på sådant här. Kanske öppnas fler ögon och fler djur som far illa hittas eller så kanske fler människor tar ett initiativ. 
 
Och till de människor som jobbar med det nu: ni är så himla bra! 
 
Ikväll 21:00  på fyran sänds avsnitt nummer två, tycker att ni ska kolla. 
 

Kan man prata med hästar?

Okej! Jag är öppen för det mesta, jag tror på "spöken" eller vad man ska kalla det, jag tror på drömtydare och jag är inte alls motsägelsefull till paranormala grejer. Innan var jag EXTREMT säker på att inget som inte är bevisat vid det här laget finns. Men ja, det trodde de ju för massa år sedan också, och sedan upptäckte man att jorden var rund och inte platt. 
 
Däremot är jag lite skeptisk till hästviskare (hästpratare, hästkommunikatörer and so on...). Det sägs att hästar kommunicerar via bilder. Så om en så kallad hästpratare frågar hästen något, genom en bild i huvudet, så får denna person hästens svar i form utav en bild i sitt huvud. Telepati kallas det också! 
 
Någonstans tror jag att detta stämmer, jag menar, varför skulle det inte kunna stämma? Däremot tror jag att det handlar om väldigt mycket mer än en bild i huvudet. Hästar talar ju till varandra genom kroppsspråk, och förmodligen är dessa människor extremt duktiga på att läsa av hästar, och dess ägare. ;) Jag tror nog att det finns människor som har enklare att tyda vad hästar tänker och tycker, däremot tror jag inte att de kan få reda på hästens favoritfärg. 
 
Jag såg en annons på Facebook där en tjej skrev ut att hon var just hästpratare. Man fick ställa 5 frågor och så skulle hon tolka hästen. Detta kostade runt 300kr och gjordes på distans. Men där går min gräns! Distans betyder att hon skulle göra det via en bild, men hur går det där till? Jag accepterar att man kan "prata" med hästen face to face, men via en bild? Nä, den lätta går jag inte på. :) 
 
Jag kan nog tänka mig att testa det någon gång om man springer på någon som säga kunna det, men det är inget jag känner ett behov utav just nu. Jag är dock nyfiken på det, och det finns ju hästägare som faktiskt fått reda på saker som de fått användning utav av.
 
Det hade varit väldigt användbart om man hade kunnat fråga hästen vart den har ont till exempel, om detta nu är ett problem. Eller favoritbett kanske? ;) 
 
Vad tror ni, finns det människor som kan prata med hästar, eller är det rent lurendrejeri? Har ni egna erfarenheter? 
 
Bildkälla 
 

När ska fokus hamna på rätt sak?

Jag vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta, eller överhuvudtaget bry mig... Fast nu är det så att jag ändå reagerar, så då kan jag likaväl skriva ett litet åsiktsinlägg om det hela. :) 
 
Vi är alla överrens om en sak, proffsen hoppar högt. De tävlar på högsta nivå, inget snack om att dem är duktiga. Men är de proffs för att de kan hoppa höga hinder eller för att de är extremt duktiga på att rida? 
 
Det kanske låter uppenbart, men det är inte alla som håller med om det. För var och varannan dag så ser jag personer som lägger ut bilder på olika sociala medier där de vill tala om och visa hur högt de hoppar. Varför ska man alltid lägga ut bilder och filmer där man hoppar högt? Är det någon form av prestige att visa att man hoppar högt? Varför inte istället lägga ut en film på när man har en häst som rör sig avslappnat i total balans, oavsett om man skrittar, travar, galopperar, rider över bommar, hoppar 50cm eller 150cm? 
 
Jag har varit den där personen som lagt ut filmer och bilder på när jag hoppat högt, men har med åren insett att det inte är där det sitter. Jag visar 1000 gånger hellre upp en film på där jag rider mina vardagliga markarbetespass. För det är DÄR man bevisar om man är duktig eller inte. Ett språng över ett hinder tar ungefär 1 sekund. På en bana med 12 språng och en medeltid på 60 sekunder tar alltså hoppningen 12 sekunder, resten av tiden är arbetet du lägger hemma. Det är vad som sker mellan hindrena som räknas.
 
Jag förstår att det är roligt att man hoppar högt, men när ska fokus hamna på BRA ridning istället? Att hoppa ett hinder på en viss höjd bevisar inte på något vis att du är en bättre eller en sämre ryttare. Att däremot hoppa en hel bana på en viss höjd, och få det att se lätt ut, det är en annan femma. Sedan finns det av träningsorsak ibland anledning att höjda upp vissa hinder, och det är inte det jag anser fel. Det är den där hysterin om att det är coolt att hoppa högt hemma, istället för att lägga fokuset på rätt typ av ridning. 
 
 
 

Skrattretande och frustrerande på samma gång

Varför tränar du för en tränare? Är det för att du vill utvecklas eller för att höra hur bra du är? 
 
Själv tränar jag utan tvekan för att jag vill utvecklas. Jag tror att vi alla innerst inne är medvetna om att vi aldrig någonsin kommer bli fullärda inom denna sporten, jag hoppas i alla fall det. För annars är man ute och fiskar, och har valt helt fel sport och borde förmodligen ägna sig åt frimärken eller något i stället. 
 
Det finns nog inget som är så skrattretande och frustrerande på samma gång som en ryttare som kommer till en tränare och förväntar sig att få höra hur bra denne är. Efter några gånger när ryttaren insett att intstruktören faktiskt vill göra sitt jobb, att träna ryttaren och inte höja personen till skyarna, så byter ryttaren tränare eftersom att den inte tycker att den har utvecklats, inte tycker att tränaren är bra osv. Ursäkterna är oändliga! Detta är något som jag tror att de flesta bra tränarna råkat ut för x antal gånger. Tyvärr gör detta att man som tränare kanske blir "rädd" att säga som det är till sina elever, eftersom att de inte vill förlora kunder. Hur bra är det? Inte så festligt. 
 
Jag har en hatkärlek till konstruktiv kritik, självklart vill jag höra att jag gör bra saker, men lika mycket vill jag veta vad jag behöver förbättra. Annars kan jag lika gärna kasta mina pengar i sjön, för får jag bara höra hur duktig jag är så kommer jag inte att utvecklas och bli bättre. De träningar då tårarna rinner längs kinderna och jag helst av allt vill säga "hoppa upp själv på hästen och gör det bättre själv då gubbj*vel" så vet jag att jag har haft en lönsam träning som ger mig 10000 gånger mycket mer än om jag bara fått höra att jag hade bra anridningar. 
 
Det finns ryttare som bara vill ha bekräftelse, och så finns det också de som hur mycket tränaren än tjatar om diverse saker ger fan i att lyssna! DÄR snackar vi kasta pengar i sjön, varför tränar man överhuvudtaget ens då? Att tränaren gång efter gång påpekar exakt samma sak, och ingen som helst förändring sker eftersom ryttaren helt enkelt inte lyssnar, satan vad frustrerande det är. Det skulle ju kunna bero på att ryttaren heller inte förstår, men tro mig, jag har råkat ut för ryttare som rent ut sagt skiter i vad tränaren säger.  
 
Jag vill genom detta inlägget inte på något sätt framhäva mig själv, utan jag vill bara hylla alla de som biter ihop och kämpar på trots att det är motigt och inte alltid går som man vill. Någonstans i allt mörker finns ljuset, och vill man komma långt så ska man inte bete sig som ryttartyperna jag precis skrivit om, för de ryttarna kommer antagligen inte komma längre än den nivå de redan ligger på :) 
 
 
 
 

Finns inget slut på denna eviga diskussion

Ridsport är en överklassport, slavarbete, lågavlönat, bara de rika blir något, yadda yadda yadda osv. När tar det slut? 
 
Tänker inte dra något långt debattinlägg för ni vet redan vad jag tycker. Jag håller inte på med hästar för att bli rik, jag vill bli jävligt duktig, och det har folk som inte håller på med sporten svårt att fatta! 
 
Hänvisar er till att läsa Lisen Bratt Fredricsons svar på taldetta inlägget. Lisen och Peder är verkligen två personer jag tycker om, de verkar i alla fall väldigt vettiga. 
 
Nu ska jag strax dra till stallet, hörs sen! 
 
 

Svar på kommentar :)

"Om han har blivit biffigare varför lägger du då bara upp bilder framifrån i skritt och galopp? Undra bara ;)"

Förstår inte riktigt vad du menar? Lägger upp blandade bilder, från senaste photoshooten så var det mestadels bilder framifrån, men har tidigare lagt upp bilder både från sidan och snett framifrån. Oavsett så spelar det väl inte så stor roll, en häst biffar ju inte bara till sig från sidan sett, utan det kan även synas framifrån. :) Skulle ju inte skriva att han blivit muskligare om det inte var så, sådant visar ju sig i verkligheten eller på filmer i alla fall :). Skulle även kunna näma att han framförallt har musklat om sig och musklat rätt, det ser ett tränat öga direkt! 
 
Här är några bilder som är någon månad gamla där de är tagna från sidan! Hoppas du är nöjd med det :) 
 
Skritt:
 
 
 
 
Galopp: 
 
 
 
 
 
 

Jag behöver er hjälp!

Som ni säkert vet så jobbar jag ständigt med inverkan för att underlätta så mycket som möjligt och vara så tydlig jag bara kan. Detta för att få ett så bra resultat som möjligt! 
 
Mina ponnyfasoner sitter fortfarande kvar i hoppningen. Det vill säga att jag slänger mig fram med överlivet i sprången. Ponnyer är generellt snabbare i sprången än stora hästar, så det är inte så konstigt att det blivit som det blivit när man ridit ponny i 18 av sitt snart 19 åriga liv. Detta är något jag vill arbeta bort! 
 
För det första så lägger jag för mycket vikt fram i språnget, vilket kan påverka mer än vad man tror. Och för det andra är det gräsligt fult! Jag vet att det finns vissa små knep, som till exempel att ha blicken högt och rakt fram och inte på hindret, kollar man ner så hamnar man automatiskt framåt. Att man skall hoppa massa serier och sådant har jag också hört. Hoppa utan stigbyglar är också något man kan göra, sätter 1000kr på att inte en enda jäkel slänger sig framåt då!
 
Ni kanske har något annat smart knep? Jag har funderat lite på om man ska fästa något vasst precis i byxlinningen så att man varje gång när man böjer sig för mycket fram får ett stick. Vad tror ni om det? ;) Haha...
 
Målet för mig är att inte bara förstå att det är händerna, och inte överlivet som ger eftergiften, utan också att få till det i praktiken! På låg höjd är det inga problem, det är när det blir typ 120. Då viker jag fram överlivet och låser händerna rakt ner mot halsen i princip hela tiden. 
 
Egentligen lite överdrivet för höjden, men händerna är bra. Mer eftergift behövs inte på denna höjd. Blir det 130cm däremot, då behöver jag flytta fram händerna men behålla i princip samma position - vilket jag inte gör. 

Patrik Kittel ♥

Jag har helt glömt av att nämna Patrik Kittels clinic som jag såg i torsdags på GHS. Den va SÅ jäkla bra! 
 
Vanligtvis kan jag tycka att dressyrclinics är lite halvt långtråkiga. Jag älskar allt som har med grundridning att göra, men när det kommer in på hur man gör en piaff eller en passage så tappar jag intresset, det klarar jag ändå inte av just nu, och har inte någon användning för heller! Kittels clinic var däremot supebra, fick massa härliga tips! Och hans skratt är ju så priceless, han låter precis som långben när han skrattar, gjorde det än mer intressant faktiskt. ;)
 
Det absolut bästa tipset som jag tog åt mig utav, det var det som hade med beröm att göra. Att berömma hästarna ofta och tydligt. Patrik berömde sina hästar så fort han bad dem göra något som det gjorde bra. Jag är extremt dålig på detta! Något viktigt som han nämnde var att om hästen gör fel, ignorera det. Beröm när den gör rätt. Jag blir lätt militärisk och så fort Lillen gör fel så avbryter jag, i fortsättningen ska jag låta det vara och bara fortsätta för att sedan repetera och berömma när han gör rätt. 
 
Jag vet att jag inte är den enda som har problem med detta. Typ alla tjejerna i stallet är nästan knäpptysta när de rider, och gör precis som jag! Jag tror det kan vara ett ganska vanligt problem faktiskt! 
 
En sak jag kom och tänka på när han snackade om detta var något jag lärde mig under någon talangfotbollsträning för några år sedan. Att en negativ kommentar till en lagspelare, väger lika tungt som 4 positiva. Så om man säger att någon gjorde något dåligt, så kommer det att ta 4 positiva kommentarer innan personen släpper det. Tror ni inte att det kan vara likadant med hästarna? Det tror jag! 
 
 

En liten lektion i konstruktiv kritik

Eftersom jag det senaste märkt av att alla inte har superbra koll på vad skillnaden mellan konstruktiv kritik och ren och skär elakhet är, så tänkte jag vara lika snäll som vanligt och ge er en snabb lektion! Allt för att försöka förbättra klimatet på bloggen, på nätet och i livet. För det blir jobbigt i framtiden om man inte känner av skillnaden! 
 
Konstruktiv kritik brukar jag även kalla bra kritik. Det är en kommentar som någon lägger i ett gott syfte, att man kanske vill hjälpa personen i fråga att förbättra något! Man är alltså inte ute efter att trycka till, såra eller vara elak mot någon. Att någon tar illa vid kan ske även om det inte är syftet, och det är därför jag ska ge er ett tydligt exempel på konstruktiv kritik, samt ge er lite smarta tips! 
 
Den såkallade Sandwichtekniken går ut på att först säga något positivt, sedan komma med det negativa, och sedan avsluta med något positivt. Till exempel: 
 
"Gud vilken bra sits du har, men försök att få upp huvudet på den lite så att den inte går bakom lodplan, då kommer helheten att bli ännu bättre! "
 
Visst låter det trevligare än: 
 
"Hur f*n kan du rida sådär? Hästen går ju nästan med nosen mot bringan!" 
 
Jag tycker att detta är ett ganska vanligt förekommande ämne bland kommentarer i diverse hästbloggar. I det andra exemplet så säger man precis vad man tycker, medans man i det första exemplet lindar in det på ett snyggare sätt så att personen som man skriver till tar det på rätt sätt och inte blir förbannad över kommentaren. Kanske kommer även personen att ta åt sig av kommentaren på ett bra sätt, istället för att bli irriterad över den ovänliga tillsägelsen. 
 

 
Det är inte svårt att vara trevlig och hålla god ton mot någon, och tyvärr är det oftast enklare att slänga iväg någon taskig kommentar. Frågan man skall ställa sig är vad vinner jag på att såra någon annan? Vad vinner jag på att tala om hur värdelös någon är? Om man nu tycker att man vinner något på det så har man seriösa problem, för enligt mig finns det inget värre än personer som lever på andras misslyckanden, och som sätter sin näsa i vädret och trycker ner andra på färden.  
 
Om du nu verkligen MÅSTE kritisera någon, så tänkte jag ge några tips för att få kritiken konstruktiv: 
- Säg något positivt i samband med kritiken. 
- Se till att kritiken är specifik. (Du är inte bra på att rida, är inte specifikt!) 
- Kritisera inte för mycket, en grej i taget. 
- Ge kritiken på ett lugnt och sansat sätt, skriftligt talat, hehe. 
- Håll dig kort, en bibel med kritik ses sällan som konstruktiv även om den är trevlig. 
- Ge förslag på förbättring! <---- Mitt absoluta favo-tips! 
 
Och kom ihåg att de som tycker att de är perfekta oftast misslyckas med att övertyga andra, och att den som får ta emot kritik ofta blir en person som många lyssnar till. :) 
 
Vill ni läsa mer så kika in HÄR 
 
 

Åsikter om ponny SM

Okej, vid det här laget kan ingen ha missat de nya SM-reglerna för ponny? Det har fått blandade åsikter, och jag borde inte tycka något speciellt med tanke på att det inte rör mig. Ändå kan jag inte låta bli att tycka och tänka lite - som vanligt! Hehe... 
 
Vi kan börja med det där att de infört stilhoppning för alla kategorier i första omgången. Ett bra beslut, men det säger jag bara för att jag växt upp med en mamma som inte lät mig hoppa omhoppning förens jag kunde göra det snyggt. Stilhoppning ÄR bra, att man sedan kan diskutera hur det ska bedömas och vilka som bedömmer det, det hör till ett annat forum. Själv har jag aldrig påverkats speciellt mycket utav klasser med stilhoppning, jag vet att jag rider fint om jag inverkar rätt. Kort och gott, där har jag egentligen inte så mycket att säga. Kanske hade min åsikt varit annorlunda om det var jag som skulle tävla SM, men nu utgår jag från vad JAG tycker. Jag har även funderat över att man borde fokusera på stilhoppning och inverkan ÄNNU tidigare än SM, att man inför det oftare i tävlingsklasser för ponnyer, och ge fler morötter som till exempel GP-Ponnyn. 
 
Det andra jag reagerade mycket på var kvalen. Numera behöver man inte ens starta Msv A om man inte vill innan SM, för du kvalar i Msv B. Helt sjukt tycker jag, om du inte tar dig runt en MsvA innan SM, hur stora är då chanserna att du gör det på SM? Tycker förbundet ger dubbla signaler, i ena stunden vill de att man ska vara rädd om ponnyerna och inte rida som galningar, och i andra tycker de att ekipage som hoppar Msv B felfritt två gånger ska kunna ta sig igenom en Msv A bana utan större problem? Nja, jag vet inte riktigt alltså. 
 
För helt ärligt, jag och Pompe hade säkert kunnat kämpa oss runt 120cm felfritt två gånger, och då hade vi varit kvalade SM. Jag hade ju självklart aldrig hoppat SM med Pompe, haha! Kvalen borde väl vara något som talar om att man är redo för uppgiften? Något jag och Pompay aldrig hade kunnat vara hur mycket jag än intalat mig det. Sedan finns det säkert de ekipage som utan problem hade kunnat hoppa SM som tidigare haft de där retliga 4 felen i Msv A, och då är det självklart superkul och bra för dem! Men hur stor är den gruppen jämfört med dem som nollar Msv B men inte är redo för Msv A? 
 
Nä, jag förstår inte riktigt grejen med kvalen mer än att man skriker efter mer starter på SM. Någon annan som kan tänkas veta någon bättre anledning än det? 
 
 

Bojkotta!

Alltså är det något jag blir förbannad över så är det folk som beter sig jävligt mot personer som inte kan hjälpa det, som anser sig överlägsen andra och som behandlar medmänniskor som skit! 
 
Det finns många anledningar till att jag inte älskar att shoppa "vanliga" kläder (hehe), delvis prioriterat jag mina pengar till annat (typ hästarna hehe) delvis beror det på hur jäkla bittra vissa expediter är! Jag har precis som i ridningen en ganska dyr smak, eller nja, det behöver inte vara dyrt men det får gärna se dyrt ut. Ni hajar! Det finns en del butiker i Göteborg som jag gillar att gå till, det är inga kedjor utan mindre butiker. Dessvärre har dessa butiker OFTA bittra jävla biträden och kassörskor som blänger snett och inte är speciellt trevliga. Det gör att jag sällan känner för att ta mig till stan och köpa kläder. 
 
Idag läste jag en krönika på Expressen, den är inte ny utan den är skriven i Augusti förra året. Det som är skrämmande är att jag inte blir förvånad över det jag läser, och det är ändå HELT sjukt det som hände. HELT SJUKT! Att människor kan bete sig så mot varandra, framförallt mot en pojke med ett syndrom han inte kan styra över själv, det är för mig ofattbart. 
 
Ni kan läsa själva HÄR, det får en verkligen att tänka om! ALDRIG att jag kommer gå dit och handla igen, det äcklar mig. 

Nu ska jag äta chokladbollar och kolla Paradise Hotell. Aina kommer vinna alltihopa! Det är jag helt övertygad om, så ni vet. :) 
 
 

Hur svårt kan det vara?

Okej, får väl som vanligt börja med att lägga in ett litet självförsvar så slipper ni såga mig helt, hehe! Nä, men allt det där, ingen är perfekt och bla bla bla. 
 
Nu ska jag ta upp det där med att anpassa sin utrustning. Jag kan redan här, tidigt i texten, erkänna att jag är riktigt, riktigt, RIKTIGT dålig på det där med sadlar. Jag vet när en sadel ligger "okej" eller förjävligt, men inte när den ligger bra. En svaghet jag ständigt söker information om för att kunna bli så bra som möjligt på egen hand. 
 
Faktum är att internet innehåller det mesta, och är man lite källkritisk så är det inte svårt alls att ta reda på saker och ting. Finns x-antal artiklar som kommer från pålitliga hemsidor som till exempel Hippson. Det finns även forum som Bukefalos där man kan gå in och skumma igenom lite för att få lite olika synvinklar på saker och ting. Vad kan man då göra med all denna information? Använda den. Är man osäker, då dubbelkollar man den ännu en gång. Med vetrinären, sin tränare, sina stallkompisar eller sin hovslagare. Alla säger inte exakt likadant, men du kommer ändå få en känsla av vad som är rätt, eller på rätt väg snarare. 
 
Med andra ord kan man påstå att det är väldigt enkelt att söka information! Eller hur? :) 
 
Trots det, att vi har internet, att vi har kunniga omkring oss, så väljer vissa att helt ignorera och gå emot den forskning och de råd som finns svart på vitt. Dessa saker är inte något flams som någon "såkallad" forskare hittat på, nänä. Tänk på vilket år det är vi lever på! Allting som kan undersrykas av forskningsresultat eller olika former av bevis, är till störst del också testat. Inte en, inte två utan tre, fyra, fem gånger. 
 
Så ni som köper träns, hackamore, aachen eller ett remontträns till exempel, och fortfarande inte kan tar reda på hur det anpassas korrekt, varför? VARFÖR? Alltså träns är något som inte är det mest komplicerade att anpassa rätt. Det finns HUR mycket information som helst om det på nätet, både om hur det ska sitta och vad konsekvenserna av ett felanpassat träns kan bli. Ett felanpassat hackamore kan ge riktigt vidriga skador om det vill sig illa, och en remont som sitter för långt ner runt näsborrarna kan ge hästen rejäla andningssvårigheter. (Ni som vill veta mer, googla, kolla produktbilder, be om hjälp) 
 
Likadant är det med myten om att bettet ska hissas upp så att mungiporna får två väck, bullshit! Detta är vad veterinärer och tandläkare sagt till mig: Bettet skall vara så korrekt anpassat i hästens mun (till längd, tjocklek osv) att sidostycken endast skall hålla upp själva ringarna. Bettet skall inte dras upp i hästens mungipa, helst ska inte ett väck finnas. Sedan ska det såklart inte sitta långt ner heller, det gäller att ha lite känsla. Har du inte det, sök info - ta hjälp!
 
Sammanfattningsvis: Hur svårt är det ta reda på saker och ting innan man utför dem? För mig är det otänkbart att inte ha en tanke som bygger på fakta eller en teori bakom det jag gör. Det är svårt att inte bli påverkad i hästvärlden, men faktum är att det går att lära sig att sovra vad som är skit och vad som inte är det. Det handlar bara om att läsa på själv, ta ställning och självklart ha sin källkritik i baktanke. 
 

*Trycker på gilla-knappen*

Kopierar detta rakt av från förbundets hemsida. (LÄNK) . No more words needed. 

Att hoppa med stil är att tänka på hästens bästa

Sporten har ett långsiktigt ansvar i att lära våra unga ryttare rätt från början och hästen ska vara i fokus, skriver ledare inom svensk hoppsport och landslaget bland annat i detta inlägg.

Vi har i dag överlag en verksamhet inom hoppningen som vi ska vara stolta över. Men det innebär inte med automatik att allt som sker i ridsporten är perfekt, det är hela tiden en fråga om att utveckla sporten.

Det är hästen som ska sättas i fokus. Det är på hästens villkor vi utövar vår sport och det är ur HÄSTENS perspektiv som vi ska göra upp våra regler och upplägg, inte ryttarens.
Stilhoppning, eller hoppning med bedömning Fel och Stil/inverkan är viktig i detta sammanhang och en tävlingsform som är en strategisk del av svensk hoppsports framtid. Det är viktigt att den här tävlingsformen utvecklas och införs mer på alla nivåer för de yngsta ryttarna, från klubbtävling upp till elitnivå.

Vi har under åren varit runt på ett stort antal ponnytävlingar och kan då konstatera att det är alltför många ponnyer som far illa, exempelvis rids i alltför högt tempo och i obalans. Detta i sin tur är en av de största anledningarna till skador. Till exempel vet vi att de flesta frambenshältor på ridhästar/ponnyer är ridrelaterade. Många av de bekymmer som våra hästar råkar ut för, och varför veterinär måste uppsökas, beror på felaktig ridning. Även om det bara skulle vara EN häst som far illa, så är det en häst för mycket!

Bra ridning är säker ridning, när man har kontroll på situationen. Och då gäller det inte bara våra hästar, detta gäller i allra högsta grad våra unga ryttare. EN allvarligt skadad ryttare, är en ryttare för mycket!

Inför ett tränarseminarium för något år sedan tillfrågades Angelica Augustsson, Henrik von Eckermann och Rolf-Göran Bengtsson om skillnaderna mellan svensk och internationell ridning.
Deras gemensamma svar var att vi i Sverige lägger alldeles för lite vikt på inverkan, sits och position, rytm och balans i grundridningen, vilket enligt Angelica och Henrik hade underlättat för dem om de hade fått det med sig i tidig ålder och inte som nu fått "lära om”.

Detta är vår uppfattning också, det är en av våra viktigaste uppgifter för framtiden. Många ryttare tappar sin motivation när man måste lära om, varför inte lära rätt från början!? Dessutom är det väldigt svårt att lära om.

Sporten har ett långsiktigt ansvar, att vi lär våra unga ryttare rätt från början och då inte bara via träning utan att vi även har ett tävlingssystem som främjar det. Att rida ponny är och ska inte vara en annan ridning än den som görs på häst.
Det är viktigt för svensk hoppsports framtid att det arbetas så att det finns en röd tråd från ponny (barn) upp till senior elit där sporten ger rätt förutsättningar för att lära rätt från början, även om inte alla har som mål att bli elit ryttare som seniorer.
Inom hoppning arbetas med just nu att ta fram ett nytt "Hoppningen Vill mot 2020", där det bland annat diskuteras och håller på att tas fram en utvecklingstrappa, där varje åldersgrupp har sin kravprofil att jobba mot.

Ridsport är en idrott, där vi måste få ryttarna att se sig själva mer som idrottare. Kunskap om hästen och hästhållning, är andra viktiga utvecklingsområden. Tränarna har ett stort ansvar i detta och måste i framtiden bli mer involverade och både få och ta ett större ansvar överlag.
Om vi i ridsporten (alla utövare, tränare, ansvariga med flera) inte tar vårt ansvar och driver frågorna som är viktiga för vår sports överlevnad, så kommer vi ha väldigt svårt att försvara vår sport i framtiden.

Ridning är kul, och ska vara kul, och framförallt när man i samförstånd och harmoni med sin häst kan utföra (vad det än är) saker tillsammans, det är fantastiskt.

Sylve Söderstrand, förbundskapten i hoppning samt Henk Nooren, Annika Ersgård, Gunnar Larsson, Jens Fredricson, Pether Markne, Jacob Hellström, Anneli Ingvarsson, Maria Gretzer, Björn Carlsson, Ann-Catrin Carlsson, Lotta Björe, Lisen Bratt Fredricson, Peder Fredricson, Rolf-Göran Bengtsson, Malin Baryard-Johnsson, Angelica Augustsson, Henrik von Eckermann, Emma Emanuelsson, Helena Persson, Douglas Lindelöw


Hade hoppats på bättre

Om jag gjort som många andra bloggare, om jag sagt att det kändes JÄTTEbra idag på clirren, så skulle det vara den fetaste lögnen någonsin under min "karriär" som bloggare. Det gick allt annat än bra...
 
På framhoppningen kändes han bra, varken mer eller mindre utan kort och gott bra. På banan, nä, det var inte mycket att hänga i julgranen. Han gick inte fram, så fort jag bad om någonting så sparkade han mot skänkeln, slängde sig mot väggen eller protesterade på något annat sätt. Och det handlar om rent jävelskap, han går emot. Jag ska inte skryta med min ridning heller idag kanske, men som Ulf sa, tekniskt sett så rider jag bra, men jag är och har varit för snäll mot Lillen. 
 
Jag har hela tiden vetat om att Lillen är skarp, att han inte är som "alla andra hästar" som kanske säger emot liiiite men ger sig så fort de får ett rapp, exempelvis. Lillen är mer komplicerad än så. Han skiter la i spöet? Han skiter la i sporrarna? Nä, det krävs mer för att "knäcka" honom. Lillen har Roderik blod, och helt ärligt har jag glömt av det många gånger, eller rent ut sagt skitit i det. Trott att det ger sig, eller inte tagit striden. Framförallt har jag velat vara "kompis", något han utnyttjar till 110%. Nu är det dags att jag tar mig i kragen, för såhär kan det inte fortsätta. Det är jag som bestämmer, inte Lillen, även om han gärna vill tro det. 
 
Varenda gång han bockar med anledning att han går emot min skänkel, då ska han få springa, så in i helvete. Han ska lära sig att det inte är lönt att gå emot mig, att det inte tjänar något till. Han ska vända för mina ytterskänklar, han ska lyssna. Kort och gott, jag får inte vara för snäll. Jag ska sluta behandla honom som en liten bebis, för det är han inte. Han är ett djur på 600kg, med attityd och åsikter om ALLT. Låter hårt kanske, men vill jag ta mig vidare måste jag lära mig att hästar är hästar, och att dem är grymma på att ljuga för oss ryttare.
 
Lite tuffare tag, så får vi se hur det artar sig. Lillen är som sagt ingen liten gulligullhäst, och jag måste lära mig det. Det handlar VERKLIGEN INTE om att jag ska spöa honom eller hålla på med sådan skit. Utan ren och skär lydnad är fokuset. Och motstridighet är förbjudet, jag menar, ska ju kunna be honom att gå fram eller vända för ytterskänkeln utan att han sparkar i ridhusväggarna. 
 
Godnatt :) 
 
Vet att vi kan, vi är bäst när det väl gäller! 
 
 
 

Tankar

 
Lillen är ett varmblod, det visste ni inte va? 
 
Vad var det första som dök upp i huvudet på er? En bild utav en varmblodig travare eller en bild utav ett "vanligt" hederligt svenskt halvblod? ;) 
 
Det är lite roligt det där, hur ett slang kan bli så betydande. Jag brukar säga att Lillen är ett varmblod, för det är han ju, ett svenskt varmblod. Astaire SWB (SWB=swedish warmblood). ASVH (avelsföreningen för svenska varmblodiga hästar) är föreningen för just Lillen och resten av alla Svenska varmblod, eller borde jag säga halvblod? Faktum är att dessa två namn ofta referar till samma ras. 
 
Problemet (eller vad man ska kalla det) är att man ofta förväxlar ordet varmblod med varmblodig travare, vilket jag tycker är tråkigt från bådas håll. Framförallt är det tråkigt/roligt/tröttsamt att så fort folk frågar, så är jag tvungen att förklara att Lillen är svenskt varmblod, inte varmblodig travare. Folk blir nämligen alltid så skeptiska när jag säger varmblod, eftersom Lillen ser ju inte ut som en "travare". Nä, Holsteiner får jag väl börja säga, så slipper folk bli så bajsnödiga. 
 
Detta säger dessutom en del om fördomarna kring vissa raser inom ridsporten, jag själv är inte så delaktig i det där. Står inte på någons sida, bara på hästarnas. Det enda jag anser är att den/de hästar som är bäst anpassade för uppgiften skall utföra den. Inte fan ber man en dvärg att tävla OS i höjdhopp? Precis så är det i hästvärlden med, jag tycker inte man skall be en häst som inte är byggd eller anpassad för exempelvis hoppning skall behöva utföra det på en högre nivå. Spelar ingen roll om det är travare, halvblod eller ardenner. Rätt häst till rätt uppgift. I det är vi alla lika, alla människor passar inte som chefer, medans andra gör det. 
 
Allt för mig för tillfället, måste sova, som ni kanske märker. ;) 
 
 

Varför är folk så rädda för att träna?

Något jag reflekterat över en del det senaste, är att folk är extremt rädda att träna sina hästar för mycket. Är det inte den ena ursäkten så är det den andra. Jag har själv vart sådanhär, men efter att ha haft Pompay och verkligen känt skillnaden på honom utefter hur mycket jag tränade honom, så ändrade jag åsikt helt och hållet. 
 
Jens Fredricsons Lunatic rids två gånger om dagen, en lång uteritt och ett rejält trimpass. En tävlingshäst behöver träning, inte bara för att orka, utan för att hålla. Hade jag inte haft skolan som tog så mycket tid av min fritid som den gör, hade jag helst ridit Lillen två gånger om dagen också. Man skall inte vara rädd för att rida sin häst, så länge man gör det med sunt förnuft. Tuff träning är inget negativt om man tar med aspekter som variation, hållbarhet osv. Det går hand i hand. 
 
Och ni som är rädda att träna för mycket för era tränare, varför är ni det? Om det är någon som vet hur en häst skall tränas så är det just er tränare. Innan tränade jag varannan vecka för Ulf, men vad gav det? Att få en kontinuerligtet och en röd tråd i sin träning är också väldigt viktigt. Och nej, hästarna tröttnar inte på att träna varje vecka, så det är ingen ursäkt det heller. Om hästen nu skulle tycka att livet är pest för att den får träna hoppning VARJE vecka, då har du uppenbarligen inte valt rätt häst för uppgiften. Det är som att be en datanörd springa ett maratonlopp, hästar är olika - precis som oss människor. 
 
Vad jag egentligen vill komma till är att sluta fjanta så med hästarna. Man ska vara försiktig, absolut. Man ska vara eftertänksam, självklart! Men utgå då efter hästarnas perspektiv. Gynnar det hästen mer eller mindre om du sitter hemma och tror att du gör något rätt, än att du faktiskt har en tränare i mitten som talar om hur du ska gå till väga? Likadant med nya hästar, det första du gör innan du börjar trimma hemma är att åka till din tränare. Lära känna hästen gör du i sinom tid, men än viktigare är att börja i rätt riktning. Det är svårare att träna bort något som är inlärt, än att lära in något helt nytt. 
 
Hade jag fått bestämma så hade jag velat ha Ulf på ridbanan alla dagar i veckan. 
 
 

Då var det dags igen...

Ingen kan ha missat SDs uttalande i somras? Om ridsport och hurvida det är en idrott eller inte. (LÄNK för er som missat). Jag blir så jäkla trött, haha, att folk aldrig lär sig! 
 
Det är inget ovanligt att möta dessa argument som ryttare, inte alls, det är så vanligt att jag inte ens orkar blir arg längre, bara så himla trött. Inte många kan ha missat Anrells uttalande när Roffe vann Jerringpriset? Vem var det som ändrade sin åsikt efter att ha själv suttit upp på en häst? Anrell, precis. Att folk aldrig skall lära sig, oavsett om det är SD politiker eller sportskribenter, ge er! För vi VET att ni aldrig skulle klara av det som vi gör varje dag, åker häst alltså... 
 
Och om det är någon som misstror, häng med till stallet då! Rid dubbla hopp och markarbetespass för Uffe så får vi se sedan hurvida ni behöver anstränga er eller inte! Jag som spelar både fotboll och rider kan utan problem dra slutsatsen att ridning kräver minst lika mycket ansträning som fotboll, inte på samma sätt dock. Precis lika trött som jag kan vara efter 1,5 timmas fotbollsträning, kan jag vara efter 1 h med Ulf på marken. Precis lika svettig som jag kan vara efter en fotbollsmatch på 90 minuter, precis lika svettig är jag efter 2 minuter inne på en tävlingsbana. Precis lika anfådd som jag kan vara efter en tuff intervall träning, precis lika anfådd är jag efter ett intensivt dressyrpass. That´s a fact! 
 
Anledningen till att jag tar upp detta igen är för att jag tycker det borde uppmärksammas mer. Vi borde ge svar på tal oftare. Jag har lärt mig att att inte ta någon skit, det borde ingen göra. 
 
 
 
 
 

Fokus på rätt sak

 
Denna hösten kan jag känna att jag ibland haft fokuset på fel saker, att jag inte riktigt presterat så bra som jag vet att jag kan. Men nu är det slut på det! 
 
Det är ganska mycket som har hänt i mitt "vanliga" (haha) liv, som har påverkat mig alldeles för mycket. Men nu har jag bestämt mig för att lägga allt det bakom mig, och lägga all energi på Lillen, skolan, familj/vänner och fotbollen. DET är det viktigaste, och det är det jag behöver för att må bra. All annan onödig energi som jag ödslat på idioter ska jag istället lägga på Lillen. Det kommer kännas så mycket enklare och bättre! Och jag tror att med 100% rätt fokus så kommer vår prestationskurva höjas. 
 
Det är svårare än vad man tror att koppla bort saker och ting när man tex. är och tävlar. På hästryggen är jag alltid fokuserad, men runt om, då tänker jag en massa, på annat än just tävlingen. Och det är farligt, för det är att tappa fokus. Efter att ha spelat i ett elitsatsande fotbollslag så har man lärt sig en hel del om hur viktig den psykiska delen är. Vår tränare sade alltid åt oss att börja tänka fotboll dagen innan en viktig match eller cup, och det sitter fortfarande i när det kommer till fotboll, men inte med ridningen. Väldigt konstigt, men det är inte svårt att ändra på hellre. Skillnaden är väl att i fotbollen har du alltid tränaren som en hök över dig om du inte är fokuserad på rätt saker, det har man inte riktigt i ridningen på samma sätt. Jag får bli min egen hök :) 
 
Den enda killen som förtjänar min fulla uppmärksamhet är Lillen, för av honom får jag det tillbaka tre gånger om. <3
 
 

RSS 2.0