Skrattretande och frustrerande på samma gång

Varför tränar du för en tränare? Är det för att du vill utvecklas eller för att höra hur bra du är? 
 
Själv tränar jag utan tvekan för att jag vill utvecklas. Jag tror att vi alla innerst inne är medvetna om att vi aldrig någonsin kommer bli fullärda inom denna sporten, jag hoppas i alla fall det. För annars är man ute och fiskar, och har valt helt fel sport och borde förmodligen ägna sig åt frimärken eller något i stället. 
 
Det finns nog inget som är så skrattretande och frustrerande på samma gång som en ryttare som kommer till en tränare och förväntar sig att få höra hur bra denne är. Efter några gånger när ryttaren insett att intstruktören faktiskt vill göra sitt jobb, att träna ryttaren och inte höja personen till skyarna, så byter ryttaren tränare eftersom att den inte tycker att den har utvecklats, inte tycker att tränaren är bra osv. Ursäkterna är oändliga! Detta är något som jag tror att de flesta bra tränarna råkat ut för x antal gånger. Tyvärr gör detta att man som tränare kanske blir "rädd" att säga som det är till sina elever, eftersom att de inte vill förlora kunder. Hur bra är det? Inte så festligt. 
 
Jag har en hatkärlek till konstruktiv kritik, självklart vill jag höra att jag gör bra saker, men lika mycket vill jag veta vad jag behöver förbättra. Annars kan jag lika gärna kasta mina pengar i sjön, för får jag bara höra hur duktig jag är så kommer jag inte att utvecklas och bli bättre. De träningar då tårarna rinner längs kinderna och jag helst av allt vill säga "hoppa upp själv på hästen och gör det bättre själv då gubbj*vel" så vet jag att jag har haft en lönsam träning som ger mig 10000 gånger mycket mer än om jag bara fått höra att jag hade bra anridningar. 
 
Det finns ryttare som bara vill ha bekräftelse, och så finns det också de som hur mycket tränaren än tjatar om diverse saker ger fan i att lyssna! DÄR snackar vi kasta pengar i sjön, varför tränar man överhuvudtaget ens då? Att tränaren gång efter gång påpekar exakt samma sak, och ingen som helst förändring sker eftersom ryttaren helt enkelt inte lyssnar, satan vad frustrerande det är. Det skulle ju kunna bero på att ryttaren heller inte förstår, men tro mig, jag har råkat ut för ryttare som rent ut sagt skiter i vad tränaren säger.  
 
Jag vill genom detta inlägget inte på något sätt framhäva mig själv, utan jag vill bara hylla alla de som biter ihop och kämpar på trots att det är motigt och inte alltid går som man vill. Någonstans i allt mörker finns ljuset, och vill man komma långt så ska man inte bete sig som ryttartyperna jag precis skrivit om, för de ryttarna kommer antagligen inte komma längre än den nivå de redan ligger på :) 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0