Min och Pompays historiaP
En läsare önskade en rubrik med "Min och Pompays historia". Tyvärr kan jag inte skriva hela vår historia i ett inlägg, det skulle bli så himla långt! Jag kan däremot skriva om hur vi hittade varandra, vår första tid ihop. Man skulle kunna säga att det var ren slump, eller kanske ödet...?
Efter att vi tog bort min C-ponny så red jag en D-ponny som heter Abel ett tag. Han stod när klubben så jag var ofta där och red. En gång när jag och mamma var påväg hem från ridhuset, så stötte vi på Catharina, som vi då bara kände lite halvbra. Jag hade innan jag köpte min C-ponny ridit en ponny i hennes stall, men detta var väldigt längesedan. Jag minns inte varför Catharina var där just den dagen, vid det tillfället, men hon och mamma snackade (och jag minns att jag ville rida hem, var nog ganska trött). Plötsligt var det bestämt att vi skulle åka och kolla på en Welsh Cob hingst, som mamma skulle rida någon gång i veckan för att hjälpa till att hålla honom i gång.
Från början var alltså tanken att mamma skulle rida Pompay, knäppt va? Men jag minns att jag redan då bestämt mig, utan att ens ha sett hästen, för att det inte var mamma som skulle rida. Sagt och gjort, vi åkte och provred. Det var en grå och halvregnig vårdag och jag minns att jag knappt kunde fatta galopp på Pompay. Men jag var såklart störtförälskad, det var nog den finaste ponnyn jag någonsin träffat. Vi åkte dit dagen därpå igen och testade, och sedan beslutade vi oss för att ge det en chans. Vi åkte till Mölndal och hoppade för att jag skulle få känna hur han var på ett annat ställe, jag minns att jag flög av. Vi var med på en tvådagars kurs, även den på MÖRK, och efter det bestämde vi oss för att vi skulle ge det en chans.
I början red jag Pompe 3-4 gånger i veckan. Jag tog moppen till Härryda, vilket tog mig ungefär 40 min en väg, men jag var som jag alltid varit, envis och målmedveten. Vi red mest ut, byggde kondis och styrka. Hoppade lite i den lilla sandvolten som fanns vid stallet och varannan vecka åkte vi till Bollebygd för att träna hoppning för Åse Hellsten. Vi var även ute och tävlade lite LD+5 och LC, avd B. Pompay var vid det tillfället bara 6 år.
Att vi skulle hoppa nationellt var det ingen som trodde, många sade saker som: "Det finns inga ponnyer att låna som hoppar LA" osv osv. MYCKET skit har vi fått höra, en vi har knäppt alla bittra och avundsjuka människor på näsan genom att bevisa motsatsen.
Ni vet ju hur historian fortlöper, allt finns på bloggen, det är bara att kika i arkiven. Ni vet även att det inte slutade som jag tänkt mig, men att jag heller aldrig riktigt haft en aning vart denna cirkusen skulle sluta. Det enda jag vet är att jag fått ha världens finaste ponny i 3 år, som har gett mig både glädje och tårar och som jag ALDRIG kommer att glömma.
Film från provridningen (Gick inte att bädda in)
Hoppkursen
Kommentarer
Postat av: Anonym
tack så mycket var kul att veta lite mer kul att din mamma skulle rida honom först ;)
Trackback
