Det är vissa stunder som verkligen symboliserar oss, och det är KM hoppningarna på ridklubben år 2011 och år 2012. På den tiden var KM heligt, det var blodigt allvar och KM var lite min och Pompes tävling, även om det inte var de klasser som vi senare nådde. 

 

 

2011: Vinst i båda klasserna. 

 

2012: Vinst i båda klasserna

 

Jag minns att jag var så sjukt trött den starten. Det var den sista starten det meetinget, och jag hade 3 hästar varav de andra var c-ponnyer. Så ja, när jag red an mot sista hindret så släppte jag hela konceptet och var så glad att snart få hoppa av. Sjukt, jag vet, men ni skulle sett hur mina ben skakade när jag hoppade av Pompe efter den ritten. Det var min 9onde start, och då var det väldigt mycket för mig då helt enkelt. 

 

Det är en fin runda om man bortser från stoppen, och han hoppar så fint på vissa hinder! Jag trodde nog aldrig att han skulle hoppa Rolex trippelbarren, men det gjorde han! Fina Pompe! 

 

 

 

 

Vi hade det ganska tufft då och då, jag och Pompe, han var inte den enklaste ponnyn och jag var inte den duktigaste ryttaren. Jag fattar än idag att jag inte gav upp, för det var verkligen inte någon framgångssaga alltid. Däremot skall jag inte sticka under stolen med att vi lärde oss galet mycket tillsammans, och jag hade inte varit där jag är idag utan honom. 

 

Det är så jäkla kul när man tänker på det. Vissa tävlingar kunde han gå som på räls, då var det inga problem att topplacera sig nationellt, men vissa dagar var det rent ut sagt ett h*lvete. Hingst, inställning, ja - det finns en del anledningar till det. Med Pompay spelade min insats inte så jättestor roll, om jag inte tabbade mig. Jag kunde rida 10 rundor bra, men kanske bara nolla 5 eftersom Pompe inte alltid var med. Det är inte likt mig att skylla på min häst, det har jag ALDRIG gjort, men med Pompe var det annorlunda. Han var extremt svår att tyda på tävling, antingen så var han med, eller så var han med tills han tyckte det blev för högt/brett eller om han tyckte att stona var mer intressanta. 

 

Det var inte lätt att ha den typen av ponny när man är så sjukt målinriktad som jag är. Trots detta så lyckades jag uppnå målet att hoppa medelsvår, det var mitt störtsta mål. Med mer tid hade vi nog kunna etablera oss åtminstone på regional nivå. Jag hoppas att han blir den ponny jag vet finns i honom nu som valack. Att han bestämmer sig för att vara med i leken och finner den där lilla gnistan som ibland saknades i hoppningen. Nämnvärt är att ju mer tränad han var, desto finare var han, en riktig kanonponny! 

 

Jag ska absolut inte dömma ner honom, för jäklar vad fin han kunde vara! Han kräver sin ryttare, inget snack om saken. Med handen på hjärtat finns det inte många som skulle lyckas få runt honom felfritt nationellt 110. Det kanske ser lätt ut, men det var det inte. Sista filmen ser ni till exempel hur det kunde vara när han inte riktigt bjöd till. Det är ca 1,5 år sedan, så döm inte för hårt, men som ryttare är det extremt svårt att hitta bjudning i en ponny som själv inte är så jätteintresserad. Men som sagt, han kunde var extremt fin också, vilket han för det mesta var. <3

 

 

Fasiken vad fin han var här! Saknar <3

 

Inte lite snygging heller, min fina<3 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åh <3 

 

 

 

 

 

Det var inte allt för kallt, snön låg tjock på vissa ställen så att man utan problem kunde trava. Skulle även fungerat att galoppera, men vi vågade inte riktigt chansa med tanke på vilke hästar vi satt på. Madde har Vannie, fuxsto, tror det säger det mesta. Och ja, Lillen känner ni väl vid det här laget. De skulle nog hellre sparka på varandra än att galoppera jämsides (ingen kan vara sist). Så nja, det utsatte vi oss inte för! De fick däremot pulsa på ganska bra, så Lillen blev lite småflåsig. Tack träningsguden för snön, den gynnar träningen något ofantligt! :D 

 

Det gjorde heller inte så mycket att Lillen inte hade sulor på, det var några minus så snön vad mer pudrig än blöt. Dock var den tung, och hade skare, så hästarna fick trampa på rätt bra ändå. Den fastnade som sagt inte under hovarna heller, så vi slapp de jobbiga styltorna. Just nu passar det perfekt med lite kortare pass i skritt och trav och lite galopp i snön. För att vänja hästarna successivt, arbetet blir ju väldigt mycket mer intensivt och hårt när de behöver lyfta benen högre. Men oh vad det ger mycket! Förra vintern arbetade jag Pompe mycket i galopp i snön. Mest förvänd! Inga långa stunder, men tillräckligt för att stärka honom! Och vilken stadig och kraftfull galopp han fick! (För att vara Pompe då...). Nä, snön är grym! 

Hittade lite vinterbilder på mig och Pompe, snyggare ponny får man leta efter! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Haha, hittade precis en gammal film på mig och Pompe. Men det är nog inte riktigt vad ni väntat er... Man kan säga att det låter rätt gött iallafall... ;) 

 

 

 

Efter att vi tog bort min C-ponny så red jag en D-ponny som heter Abel ett tag. Han stod när klubben så jag var ofta där och red. En gång när jag och mamma var påväg hem från ridhuset, så stötte vi på Catharina, som vi då bara kände lite halvbra. Jag hade innan jag köpte min C-ponny ridit en ponny i hennes stall, men detta var väldigt längesedan. Jag minns inte varför Catharina var där just den dagen, vid det tillfället, men hon och mamma snackade (och jag minns att jag ville rida hem, var nog ganska trött). Plötsligt var det bestämt att vi skulle åka och kolla på en Welsh Cob hingst, som mamma skulle rida någon gång i veckan för att hjälpa till att hålla honom i gång. 

 

Från början var alltså tanken att mamma skulle rida Pompay, knäppt va? Men jag minns att jag redan då bestämt mig, utan att ens ha sett hästen, för att det inte var mamma som skulle rida. Sagt och gjort, vi åkte och provred. Det var en grå och halvregnig vårdag och jag minns att jag knappt kunde fatta galopp på Pompay. Men jag var såklart störtförälskad, det var nog den finaste ponnyn jag någonsin träffat. Vi åkte dit dagen därpå igen och testade, och sedan beslutade vi oss för att ge det en chans. Vi åkte till Mölndal och hoppade för att jag skulle få känna hur han var på ett annat ställe, jag minns att jag flög av. Vi var med på en tvådagars kurs, även den på MÖRK, och efter det bestämde vi oss för att vi skulle ge det en chans. 

 

I början red jag Pompe 3-4 gånger i veckan. Jag tog moppen till Härryda, vilket tog mig ungefär 40 min en väg, men jag var som jag alltid varit, envis och målmedveten. Vi red mest ut, byggde kondis och styrka. Hoppade lite i den lilla sandvolten som fanns vid stallet och varannan vecka åkte vi till Bollebygd för att träna hoppning för Åse Hellsten. Vi var även ute och tävlade lite LD+5 och LC, avd B. Pompay var vid det tillfället bara 6 år. 

 

Att vi skulle hoppa nationellt var det ingen som trodde, många sade saker som: "Det finns inga ponnyer att låna som hoppar LA" osv osv. MYCKET skit har vi fått höra, en vi har knäppt alla bittra och avundsjuka människor på näsan genom att bevisa motsatsen. 

 

Film från provridningen (Gick inte att bädda in)

 

 

... for me! 

 

Änglahoppet -12

 

Varbergshoppet -12

 

Ljungby -13

 

 

 

 

Världens finaste Pompe! Inte jätteplanerat inlägg, men detta är våra år ihop lite sammanfattat i text, bilder och film. Ar

 

 

Detta var året då jag för första gången satt på Pompe. 14 April 2010 var dagen då vi bestämde oss att ge det en chans. Då åkte jag 3 gånger i veckan 40 minuter på moppen för att komma till Härryda och rida grisen. Mamma körde också en del, men han stod ganska långt bort. Detta året startade vi vår första tävling (Avd B, pompe var 6 år) och det gick bra. 85cm och 90cm var de klasserna vi hoppade. 

 

 

 

 

 

2011

 

Vintern 2010/2011 flyttade vi Pompe till Bollebygd. Att ha honom 7 dagar i veckan gjorde susen! Och från att inte ha startat LB till att starta LA våren 2011 var ett STORT steg. Grisen var fortfarande ung, och med pappret i hand kanske vi hade lite bråttom trots att vi skyndade långsamt. Men med tanke på den rutin vi hade tillsammans var det ett vågspel. Men det gick vägen! Debuten i La slutade på 4 fel. Detta året skördade vi många rosetter upp till Lb, ett riktigt bra år. Det var en rosett vid varje tävling, minst. Vi var även nere på AW på träningsläger och tränade för bla. Anna Hassö och Maria Gretszer... Började även träna för Ulf! Shit vad mycket som hände detta året! Startade DM och kom sjua och satte även min första nolla i LA, helt galet med tanke på allt. Tävlade även lite dressyr och kammade in en del placeringar och vinster där med. Sist men inte minst, så startade vi vårt första meeting. Grevagården Christmasshow. En placering på 4 dagar, ingen jättelyckad helg. Minns att jag blev snuvad vinsten i en LB av sista ryttaren, fina minnen! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta året var vi än mer stadgade i LA och vi tränade mer regelbundet för Ulf. Jag startade mer LA och placerade mig på de större tävlingarna. Minns speciellt när vi tävlade i Kungsbacka under eliten och placerade oss och satte andra nollan, grät typ av lycka haha. Vann KM och klasserna runt om där, men det var väl de bästa placeringara det året. Gick upp ett snäpp i svårighetsgrad och tävlade mycket nationellt. Det genererade i mindre placeringar, men vi lärde oss väldigt mycket. Kom till A-final i varbergshoppet och gjorde OK ifrån oss, Pompe var grym! DM gick inte lika bra detta året som föregående dock... Pompe var även efter två månader utav vårsäsongen, så vi var lite efter hela 2012. Vi hade vissa ljusglimtar, som Änglahoppet där vi debuterade LA+ med 4 fel. Efter det var det ganska trögt, 4 fel i nästan varenda start. Det kom dock i kapp oss lagom till Grevagården x-masshow där jag nollade 2/3 LA och satte alltså sista nollan. Blev även placerad i två nationella LAer där, 10a och 3a. Det var något som lossade helt enkelt. Grym avslutning på ett rätt kasst år i övrigt ;) Just det! Vi hoppade 140cm också :D 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013

 

Tja, det blev inte så mycket med detta året. Det känns sjukt med tanke på alla förhoppningar jag hade, men det kände rätt kört i botten och jag ville ta steget upp. Hade LÄTT haft kvar grisen om vi bara haft möjlighet. Men både ekonomi och andra "käppar" i hjulet satte stopp för det. Kul hur personer gör allt för att det inte ska få gå bra för någon annan... Men vi hann ha riktigt roligt! Inledde året bra med två väl godkända rundor i Alingsås, nollade Lan. Hade en drömrunda i Grevagården tidigt på året! Startade nationellt meeting i Ljungby, ingen jättelyckad helg, hade högre förhoppningar. Men det var mitt i Pompes jobbiga säsong, inte mycket att göra! Debuterade iaf MSV, och det gick bra trots resultatet. Jag var jättenöjd. Jag tror att detta året blivit riktigt roligt om vår resa hade fått fortsätta.

 

 

 

 

(115 cm) 

 

110cm

 

110 cm 

 

Världens bästa prins, snacka om att vi tog oss från botten till toppen. Att få trampa samma sand som SM och EM ekipage var något jag aldrig trott att vi skulle ha gjort, men vi stadgade oss, vi tog motgångar och skördade framgångar, hade kul, hade tråkigt, grät, skrattade och vi gav aldrig upp. Nu hoppas jag två saker. 

 

 

Världens bästa ponny, vi hade något speciellt du och jag. 

 

 

 

 

 

Varbergshoppet med Pompay! 

 

 

 

 

 

 

 

 

När Julia fotade mig och hästarna i hagen

 

~Pompay~

 

 

 

 

 

 

 

Sessans andra tävling i sitt liv 

 

Min och Grisens andra nolla i LA sattes här, och vi blev placerade. Tufft startfält med då det var förklass till eliten. Minns att jag var så jäkla glad :') 

 

 

 

 

Även fast jag vet att han har det alldeles för bra hemma hos sig så blir man så himla nostalgisk när man kikar tillbaka lite i arkivet. Varbergshoppet, vinsten i MHPC kvalet, 120 debuten, alla KM vinster och framförallt att bara få mysa med honom. Ja det är en del vi gått igenom han och jag. 

 

Från att vara en något osäker 6 åring, med lite halvtaskig koll på sina ben så har han utvecklats så himla fint genom åren. Nu är han inte bara mer rutinerad, han har gått från valpig ungponny till man. Typ ;) Han hade skött  sig bra på hoppträningen med tjejen som håller igång honom med, blir varm i hela hjärtat, fina Pompe! :') <3 

 

 

 

 

 

"Pompay är en welsh cob hingst godkänd för avel f.04 e Leyeswick Dai - Lyfni Erin. Han är 148cm, slutmättes våren 2012. Detta är en ponny som har sina absolut bästa år framför sig."

Läs mer HÄR 

 

 

 

 

 

 

Hittade lite halvt bortglömda videos från diverse dressyrprogram och pass. Tänkte att det kan ju vara nice att jämföra lite hur utvecklingen har gått. 

 

 

 

Slutligen, 2012, känns som att jag börjad hitta ridningen på honom mer detta året. Att det krävs mer än en käck lite böj på halsen för att han ska gå korrekt. Även om vi inte var riktigt där då, så var det en klar utveckling! 

 

Pompe är lite av en fuling! Så fort man kommer innanför dressyrstaketen blir han seg som as, skänkeldöv som en jäkla betongvägg och han går nästan och slickar sig själv på bringan. ALLT pga energin som är lika med noll, typ. Gör alltid mitt bästa, men det krävs en del. 2013 ska jag ge dressyren en större chans, vet att vi kan få till det bättre än vad vi tidigare gjort, och i och med att vi ska starta fälttävlan så är det ju ett plus om han går framåt i dressyren. För han är snygg att se på, ska bara plocka fram lite mer styrka så är vi en bra bit på väg. ;) 

 

 

 

 

 

Ska till Ljungby den 5-7 april och tävla meeting! Superkul att komma igång så pass tidigt med meetingsen, det är verkligen under de som han går som bäst! Hotell är bokat, tävlingen är betald så nu ska jag bara rida hyffsat också ;) Piece of cake... 

 

Fredag (anländer): La (110cm)

Lördag: La (110cm) och Msv B (120cm) 

Söndag: La (110cm) 

 

Inleder med en LA, för att få en go känsla och samtidigt få komma in och känna på banan. Likadant med den andra LAn, ska jag starta Msv så ska dessa två rundorna banne mig KÄNNAS bra. Det är det viktigaste! Sedan går vi in i MSV och gör vårt bästa helt enkelt! Förhoppningsvis är han inte för trött, vet att han kan bli lite kinkig i andra klassen, men jag vill samtidigt ha de där två starterna innan... Avslutar helgen med en LA, för oavsett hur det går dagen innan, så ska vi ha ett bra avslut! :D