Livets jävla ironi

Jag kan fan inte tro att det är sant. Ursäkta att jag svär, men det är bannemig bekräftat, för idag står jag inte med en skadad häst. Jag har numera två hästar på metacam. 
 
Idag var jag i stallet på morgonen och på em. På eftermiddagen var planen att jag skulle rida Lambo, och på morgonen skulle jag bara spola ben och promenera med José. När jag kom till stallet på em för att rida så var Lambo ovanligt seg i skritten in, konstigt, tänkte jag. Gjorde iordning honom, och upptäckte ett litet, litet sår precis undet höftbenet på honom. Det var inte blodigt, men lite fuktigt, så jag tänkte att det får jag nog rengöra lite sedan samtidigt som jag förbannade mig över valackernas vilda lekar i hagen. När jag skulle kratsa hovarna ville han inte lyfta vänster fram, han ville nämligen inte sätta ner höger bak ordentligt...
 
Jag funderade inte mer över det, utan jag sadlade och hoppade upp och kände direkt att något inte stämde. Testade att trava lite, men han gick superkonstigt med bakdelen. Hoppade av och tog honom på volt, höger bak hängde inte med överhuvudtaget. Han var halt, jag bröt ihop, inte en till! Ingen värme, smärta eller svullnad i benet, men öm över såret. Kollade täcket, jovisst, där fanns två märken från två stora hovar. En spark alltså. Ringer distriktsveterinären som kommer inom en timma och kollar såret. Det var lugnt med det, inte speciellt djupt och ordentligt rengjort. Däremot är han öm precis ovanför såret, precis under höftbenet typ. Det ska inte vara så mjukt där... 
 
Såhär sa vet: I värsta fall har något gått sönder, muskelfäste eller annan skelettdel. I bästa fall har han en blödning (lårkaka typ) och är förmodligen öm. Är det en "lårkaka" ska hältan ge med sig relativt fort, har den inte blivit bättre inom ett par dagar tyckte han att vi skulle röntga. Jaha... Jag känner mig ganska tom ärligt talat. Jag hoppas INNERLIGT att det bara är en lårkaka, men det få vi väl se. Han stödjer ju på benet och har inga problem att gå även om det ser ut att göra ont i själva rörelsen att flytta benet framåt, alltså inte istättningen av hoven. 
 
För en vecka sedan satt jag överlycklig och stolt över mina fina hästar som gjort årets tävlingsdebut på bästa tänkbara sätt. Taggad till tusen inför tävlingssäsongen. Nu står jag med en häst med en griffelbensfraktur och en häst som knappt går framåt i skritt. Jag är så jävla less, helt tom. Igår satt jag och var ändå rätt glad, José hade ingen senskada och jag var glad att åtminstone ha en häst att rida på. Idag hade jag ingen. Speechless. 
 
Karman: 2 Fanny: 0. (Vad jag nu gjort för att förtjäna detta)
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0