Innan har han totalvägrat a´la åsna style och bara varit extremt envis. Han är inte rädd för transporten, han vill inte bara. Vi lastade honom senast när vi hämtade honom, och då var det på buss. Då krånglade han också och protesterade i form utav stegringar och kickar mot spö. Efter lite fjäsk så gick han på, men det tog sin tid... 

 

Idag var jag däremot väldigt förberedd. Jag hade en plan i huvudet på hur det hela skulle gå till, och eftersom jag vet att han inte är rädd för att lastas så visste jag att jag an gå på honom ganska tufft. Inte genom att vara elak, men tydlig. 

 

Vi körde in transporten i ridhuset och satte upp två hinder på varsin sida om lämmen som lite inramning. Mamma skulle leda på honom och jag skulle följa bakom med dressyrspöet. José hade träns på sig, och vi hade ett långt grimskaft ifall han skulle ställa sig upp. Mamma och jag var utrustade med hjälm, stålhätteskor och handskar. Vi var helt redo för att ta en fight OM det skulle behövas. Ut i ridhuset hade jag med mig både långpisken (ifall han skulle kicka efter dressyrspöet, då ville jag komma längre ifrån) samt en longerlina. Fram i transporten hade vi en hink med massa gött, morötter och müsli. 

 

Jaha, hur gick det nu då? Jag hade bestämt mig redan innan att han får två försök innan jag går på honom. Backar han på andra försöket så är det en smätt med dressyrspöet som gäller. Minsta steg bakåt så får han sig ett pet OCH en smackning. Det är jätteviktigt att inte bara slå, utan det där obehagliga måste kopplas ihop med något, och då är smackningar perfekta! Han blev lite förvånad att jag sa till honom på skarpen direkt, och förstod snabbt att det inte var någon idé att bråka. Jag har ju märkt i ridningen att det räcker att vara konsekvent och kräva lite utav honom så slutar han fjolla för diverse grejer, annars hade jag inte gått på honom som jag gjorde idag. Det räckte med att jag gick på med spöet + smack 4 gånger så fort han tog ett steg bakåt, och sedan gick han raka vägen in och ställde sig som ett litet ljus. :)

 

Första gången han gick in stängde vi inte bakom honom. Han fick stå där en liten stund och fick lite godis, och sedan backade vi ut honom och gick på en gång till. Denna gången så räckte det med ett enda smack när han tvekade för att han skulle gå på. Vi backade ut igen och gick på och denna gången gick han rätt på, jag sa inte ett ord! Då stängde vi om honom och lät honom stå och käka ur hinken med godis en stund. Vi berömde honom så fort han gjorde rätt! Väl i transporten stod han som ett ljus, helt blickstilla. Även när vi fällde ner lämmen, och tog bort bommen så tog han inte ett steg bakåt försen mamma bad honom. Jag kunde stå och klappa honom på rumpan med bommen nere en bra stund. Ingen panik här inte, och även ett bevis på att han inte är rädd. 

 

Är riktigt nöjd med att det gick såhär bra första gången! Det tog max en kvart, och han skötte sig jättebra. Jag är nöjd över att vi valde rätt taktik, att börja mesa och locka på honom med godis och annat tror jag inte på, utan det handlar bara om att hästen ska lyda från marken och att man är konsekvent, det är det språket de förstår. En tillrättavisning ska ske direkt när hästen börjar luta bakåt eller backar så att den kopplar ihop backningen med spöet och smackningen. Och sedan massa beröm när hästen gör rätt! :D Nu ska jag träna lite mer i veckan, hoppas det går lika bra!