Bryter ihop och kommer igen

 
Känns som att jag fått anväda detta uttrycket lite väl ofta den senaste tiden, lagom kul, men sant. Handlar i det stora hela inte så mycket om Lillen, utan om mig. As usual! 
 
Hoppträningen idag var stundvis bra, stundvis skit. Red fram som vanligt, då vara han jäkligt fin! Vilan har gjort sitt, den behövde han nog för jäklar vad han kändes bra. Luftig och fin i galoppen mjuk men ändå med stöd. Hängde nästan lite väl i bettet ett tag, men nu är jag tillräckligt stark i magen för att det inte skall göra så mycket. Gillar när han suger tag! Vi värmde, förutom egen framridning, upp genom att rida i förvänd galopp läng 4-kanten. Kan bli trixigt då man som ryttare gärna rider ut för långt i hörnen, och då byter hästarna. Jag kikade även ner lite för mycket i Lillens man, som förövrigt var nytrimmad (hehe) och sedan red jag även lite fort. Efter en stund fick vi kläm på det och han kändes väldigt stabil och lyhörd, trots att han tyckte det var lite knepigt att inte få byta ;) 
 
Hoppade fram på volt, även det gick bra (till slut). Det är så lätt att räta hästen över hindret, men man får inte glömma att det är på volt man hoppar. Sedan hoppade vi en 3kombi med två kryss och en oxer. Det var 1 galoppsprång överallt. Hade man inte hästen rak så gav det utslag direkt, då rev de eftersom de hoppade över den högre delen av kryssen. Lillen petade bara en gång, annars fick vi till det rätt bra! Han hoppade riktigt bra iallafall, kändes att han tog i! 
 
Sedan hoppade vi lite olika småbanor med relaterade avstånd på 3 och 4 galoppsprång. Det var här allt bröt ihop i huvudet på mig och jag blev alldeles för hård i handen. Red allmänt kasst, och kände mig därefter. Det är min hand som är det största problemet. Jag sätter tusen spänn på att jag spänner mig/hårdnar när jag vänder upp mot ett hinder, för varför skulle han annars gå emot min hand och dra upp huvudet? Jag måste komma på vad det är jag gör, inte helt lätt och det gör mig GALET frustrerad. Till slut gick det bra iallafall, men jag har sådan sjukt hög press på mig själv så om det inte går bra, så blir jag vädligt lätt deprimerad. Nu vände jag det mentalt ganska bra trots allt, och det är en vinst i sig. Lillen kändes iallafall jättefräsch och det är huvudsaken! 
 
Och är det ju som Ulf sa: Nu har jag haft honom i 6 månader, smekmånaderna är över. Tror även att vi hamnat i den mindra positiva delen av min framgångscirkel. Efter motgång kommer framgång, och efter framgång kommer motgång. Gäller att hitta lösningar i sina motgångar så att det tillslut inte blir en sådan kontrast mellan de båda. Jobbar på det! 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ida Kalander

Han är så himla fin! Motgångar är till för att övervinnas!

2013-11-13 @ 23:06:48
URL: http://ridandes.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0