Som handen i handsken

 
Den enda ponny som jag faktiskt känt mig helt och hållet hemma med är inte Pompay, som många kanske skulle kunna tro. Utan den ponny som jag stämt allra bäst med genom mina ponnyår, och som jag innerligt önskar vore 30cm högre, är Sessan. Så jäkla trist att jag inte hittade henne ett år tidigare, den ponnyn hade kunnat göra underverk. Helt fantastisk! 
 
Sista starten med henne gjordes i Alingsås den 6/10-12, och vi avslutade vår tävlingstid tillsammans med en 5e placering i debuten i La+5. Som ni ser på filmen, hel grym, som en katt. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0