Givande träning!

 
Det är lustigt när man tänker på det, ju värre en träning känns, desto mer får man ut av den! 
 
Idag märkte man att Lillen fått mer styrka och ork. Han har börjat "trotsa" lite genom att dra upp huvudet som en giraff och släppa ryggen helt och hållet. Han går liksom emot bettet, och jag blir då lätt för hård och låst i handen, vilket gör situationen värre. Så ja, frustrerad tjej. Tur man har Ulf! 
 
Han tyckte att jag bara skulle höja händerna, och mjukna i min ridning. Se till att handen är i samma höjd som bettet så att vinkeln blir korrekt och så att jag inte låser mina händer. Han tyckte att vi skulle ge det ett litet tag, Lillen inser snart att han får jobba oavsett vart han har huvudet. För om jag höjer handen, blir sprången mycket bättre än om jag inte gör det, så han får ta i oavsett. Såklart blir sprången som bäst när han är sådär rund och go som han "brukar" vara. Men det kommer, min perfektionist sida får helt enkelt vika sig ett tag. ;) 
 
I slutet av träningen så uppmärksammade Ulf en intressant grej. När jag hoppat sista hindret på banan, så hade Astaire inte huvudet bland molnen, utan var rund och avslappnad. Detta har antagligen något att göra med att jag slappnar av i min ridning efter sista hindret. Ska försöka överföra detta även mellan hindrena, men det borde inte vara så svårt. Jag har åtminstone en vetskap om HUR det ska kännas, så ja, det är bara att jobba på! ;) 
 
Nu är Becky här och vi ska käka paj och greja med bilder. Älskar sommarlov! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0