Sagt och gjort! Vi hoppade en enkel bana med grundläggande svängar. Körde mycket mycket basic och det var helt rätt tänkt idag. Varför göra det komplicerat? Galopperade fram ordentligt, bara öste på läng långsidan så han verkligen fick komma igång med sina bakben. Jobbade inte med det vanliga idag, utan direkt efter jag galopperat fram, så hoppade jag små hinder. Blev en hel del språng på 50cm hindrena, minst 20. Men det är ungefär det som krävs när man hoppar fram, många språng lågt och sedan kan man höja ganska så snabbt. Hoppade banan lågt en gång med, men då hade jag honom alldeles för lång, och fick några goa längdhopp. 

 

Höjde sedan till allt mellan 1m och 1,10m, alltså ingen höjdhoppning idag utan målet var att hitta flyt och att han skulle slappna av lite i nacken. Med att slappna av i nacken menar jag inte att han ska gå med mulen i backen, utan det jag eftersträvar är en eftergift i nacken, spelar egentligen inte så jättestor roll vart han har huvudet så länge han är avslappnad. Det gick riktigt bra! Han var som vanligt väldigt "sur" när jag gjorde förhållningar, men jag har dämpat mig i handen och det har gett resultat, han var mycket mer avlappnad än vad han brukar. 

 

Avslutade passet med att hoppa oxern på längre anridning, vår (min?) akilleshäl. Det var i den situationen det blev kaos i Tisdags på hoppträningen, lång distans till oxer just. Oxern låg kanske på 110, så det var ju inte helt och hållet som i Tisdags, men nästan. Det är lustigt, varje gång jag ska komma på längre distanser, så spänner han underhalsen, drar upp huvudet, släpper bettet, släpper ryggen, bakbenen är inte där de borde och ja, tappar hela galoppen med andra ord. Det är därför vi kommer i botten på hindrena ibland, han går inte fram och försöker komma undan genom att göra det som jag nämnde ovan. Men eftersom mitt nyckelord idag var: Varför konstra till det? Så sket jag i det och testade att komma i en kortare anridning. Då behöll han sin runda galopp, var avslappnad trots att huvudet åkte upp i vädret och vi fick ett kanonsprång. 

 

Självförtroendet är tillbaka och det kändes jättefint idag, skönt att få ett bra sista språng och bara släppa det där med långa anridningar ett litet tag. Jag vet att de dyker upp på tävlingar, och de är oftast svårare än vad man tror, men vi tar det som det kommer. Den pusselbiten faller snart på plats ändå! 

 

Film på när jag hoppar banan, och på det fina språnget på oxern!