Så fort kameran kommer fram

 
Är det så att filmkameran för lite otur med sig, eller är det helt enkelt vi ryttare som "spänner" oss? 
 
Jag tycker det är ganska intressant. Om jag relaterar till hur jag själv reagerat så kunde jag nog bli lite spänd när någon frågade under en träning "Ska jag filma?". Det jag tänkte direkt i det ögonblicket är "Tänk om jag tabbar mig nu". Och är det inte så, oftast gör man ju det! Nu de senaste gångerna när folk har frågat det så har det gått bra, jag har väl mognat lite och lärt mig fokusera på rätt saker, men fortfarande far den där jäkla tanken omkring: "Vore det inte typiskt?".
 
Oftast skyller man lite på att filmkameran för lite otur med sig - du skulle inte ha filmat! Jag kan då säga med 99,9% säkerhet att det endast beror på att vi ryttare känner lite högre press, och är dåliga på att hantera den. Vi vill så gärna att det ska gå lika bra som första gången vi hoppade, så när någon filmar det andra försöket, gör vi istället bort oss.
 
Detta har varit en av många grejer jag testat när jag tävlat. Under den period jag inte bloggade, så kände jag ingen press att ha film på rundan. Innan var det såklart mest för min egen skull som jag ville ha film, men även för bloggen. Plötsligt blev det ingen press från varken kamera eller blogg, och tja, jag vet inte om det hjälpte egentligen, men det var så himla skönt! Nu mera ber jag ingen att filma, på tävling brukar mamma lösa det med sin iphone utan att jag ber om det, och jag fokuserar endast på ridningen och inget annat. Däremot hade hon kanske kunnat bli bättre på att filma på träningarna, jag vill inte be om det eftersom jag känner att jag omedvetet sätter en press på mig själv, som jag nu mera kan hantera, men som jag helst undviker om jag kan. 
 
Hur är ni när det gäller detta? Det är inte så att jag är kameraskygg, utan jag VILL ha film på mig, jag gillar uppmärksamhet liksom. :) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0