Att skylla på saker ...

 
... är nog bland det värsta jag vet. 
 
Då menar jag inte bara i hästvärlden, utan överallt. Att skylla på saker är en svaghet, att hela tiden hitta ursäkter och anledningar till varför saker inte blev som förväntat är nog bland det sköraste jag vet. Att inte kunna erkänna sina fel och brister, både för sig själv och andra, gör att man inte kommer speciellt långt oavsett vad man håller på med. 
 
Extra känsligt är det såklart när det gäller hästarna och ridningen. Jag bokstavligen HATAR när man hela tiden lägger skulden på hästen, oavsett vad det gäller. En dålig anridning tillexempel. "Men hästen lyssnade inte för mina hjälper". Nä, men se till att den gör det då istället för att sitta och beklaga sig över det problem som till och med mormor 85 kunnat se. Ryttare som hela tiden ser sig själva som fulländade, och anser sig vara så jäkla bra att ALLT som går snett är hästens fel, sitter som måltavla i min dartbräda. ÅH vad jag inte klarar av sådana personer...
 
Hästen stannar på ett hinder, du flyger av. Är det ryttaren, eller hästens fel? 9 gångar av 10 ÄR det ryttarens fel (såklart!). Ofta handlar det om passiv och dålig ridning. Att man är före eller efter hästen, att man bara "åker" med eller att man sätter hästen i ett taskigt läge är ofta bidragande orsaker till att man får en vägran, och framförallt att man flyger av i samband med dem. 
 
Jag menar inte att jag aldrig skyller på saker, men jag kan med handen på hjärtat erkänna att det sker mer sällan. Ulf är en jävel när det gäller att påpeka just detta, och det tackar jag honom för. Det har gjort att jag som ryttare utvecklats och växt väldigt mycket, bara genom att inse att det (nästan) alltid går att påverka hästen. Sedan har vi väl alla haft våra dagar, och när man skyller på faktorer som trötthet, brukar det ofta ha ett finger i spelet om prestationen är dålig. Jag blir i alla fall oerhört påverkad utav trötthet. Jag har blivit mycket, mycket bättre på att inte anklaga mamma, Pompay eller något/  annat i min omgivning utom min egen insats när det inte gått som planerat, och det är jag väldigt glad över. 
 
Och ja, jag satt faktiskt kvar! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0