De där oskrivna reglerna där ingen får vara bättre än någon annan, och om någon tycker om sig själv lite för mycket är det såklart inte okej. Att säga att man är grym, det är helt förbjudet om man vill vara omtyckt. 

 

För några månader sedan bestämde jag mig för att nej, jag vill inte vara en sådan person. En person som dömmer andra för att de har en grym självinsikt utan att klanka ner på sig själva. Nej, jag vill säga vad jag tycker och göra saker som inte kanske är helt okej enligt samhället. Ändrade min attityd till mycket, och började bli tuffare i mina åsikter. Om jag höjde mig själv mycket? Självklart. Och så många personer som jag gjorde riktigt pissed, ni skulle blivit förvånade. 

 

Folk är så sjukt tröttsamma. "Säger hon så för att hon vill tävla med mig?", "Hon vill bara vara mycket bättre än oss!". Saker jag fått sagda bakom min rygg, det är jag säker på, för det är så jag uppfattats. Och då har jag inte sprungit runt och sagt att jag är såååå mycket bättre än er, utan det är saker som folk hittat på själva för att jag bara betett mig på ett annat sätt. Ett tag var jag till och med riktigt ledsen, det är konstigt att man måste tänka på exakt ALLT man säger för att inte trampa någon på tårna. Jag får väl skylla på att jag är lite klumpig då, för jag skiter faktiskt i det mesta just nu. Det är bara personer som är lika kaxiga i ämnet som jag som jag fortfarande kan lita på. Intressant det där... 

 

Däremot är jag fortfarande ödmjuk, jag är inte ute efter att vara taskig mot någon. Jag bara berömmer mig själv lite mer! Till exempel skrattar jag mycket mer när jag gör något rätt, istället för att vara likgiltig och sedan bli sur när jag gör något fel. Allt är psykologiskt och det har bara gått bättre sen jag började berömma mig själv mycket mer. 

 

Tidigare när någon sa: "Du är så himla duktig", så kunde jag svara: Pompay är så himla fin! Nu svara jag: Tack, det var kul att höra! Sådana enkla saker som att ta åt sig och VÅGA suga i sig beröm, är också något förbjudet. Nästa steg är väl att svara: "Tack, jag känner mig jävligt duktig!". Kan ni hitta något som egentligen är fel i att svara så? 

 

Och jag vet att 90% av alla som läste mitt inlägg tidigare idag blev riktigt irriterade på att jag lade ett låååångt inlägg om hur bra jag är på de saker jag gör. Yes, mellanmjölks tänk gott folk! Istället för att tänka "Gud vad hon skryter!", tänk om. Tänk att "Gud vad kul för henne att hon är nöjd med sig själv!". Så försöker jag tänka, och oj vad mycket roligare och mindre bekymmersamt liv jag har. Haha ;)