Det som allt detta tjat i grund och botten handlar om, är hur folk väljer att berömma sina hästar. Att klatcha dem på halsen, eller smeka dem - det är den feta frågan! :) Om man säger såhär, för mig är klappar och smekningar något jag gör när jag myser med mina hästar, i mina ögon är varken det ena eller det andra inget beröm även om man ibland utav ren reflex klappar dem på halsen, eller smeker, när man kommer ut från banan och de har gjort ett bra jobb. Problemet är bara det att hästen uppfattar inget utav det som beröm. Om vi ska snacka om hur hästarna visar att de tycker om varandra i naturlig miljö, så är det detta "gos" som gäller, därför är det något som jag använder när jag bara myser med Pompe, tillexempel. 

 

Vid ridning så är beröm uppmuntrande ljud eller en enkel lättning i tygeln. Att vara eftergiven i handen när hästen gör rätt är det tydligaste berömmet du kan ge som uppfattas som beröm utav hästen. Något få tänker på! Men om ni tänker på hur ni själva gör när hästen gör en rörelse rätt, visst lättar man i handen för en millisekund eller två? Det är iallafall så jag grundar min ridning, att när hästen gör rätt, så får den en lättning i handen som gäller. Givetvis görs det inte bara utav den anledningen, utan det handlar ju även om självbärighet och att man som ryttare inte låser sig.

 

Och rösten då, varför använda den? Jag tror de flesta kan svara på det själva. Hästarna känner av vår sinnestämning. När vi låter bestämda, skärper de sig (oftast) och när vi mjuknar på rösten så förstår de att läget är lugnt igen. Väldigt användbart på alla typer av hästar! På Pompay får jag ibland morra till innan hindrena, eftersom han alltid står emot lite mot dem, och den där sista övertygningen behövs. Det smittar även av sig på min ridning. Låter fult i andras öron, men är användbart för mig och Pompay. På Sessan är det oerhört användbart med rösten, att hela tiden prata lugnt med henne på banan får henne att lugna ner sig några snäpp. Och för att hon inte ska stressa upp sig på framhoppning etc. så är rösten A och O. Eftersom det ger sådan påverkan så måste det även funka i berömmande syfte, om man gör det i rätt läge. 

 

Allt för mig, och det är såhär jag gör. Sedan är det klart att dem där jäkla klappningarna sitter djupt ner i benmärgen och att man själv ibland klappar hästarna när de gjort ett bra jobb. Även om det faktiskt inte behövs ;) Har ni deltagit något i denna debatten, och hur resonerar ni?