Ett exempel: pengar. Jag är till 99% säker på att om min familj varit den typ av familj som kunnat köpa vilken ponny som helst till mig, så hade jag legat där och tävlat Msv A. Helt och hållet övertygad! Nu är inte min familj så, och jag har alltid fått klara mig med "det jag har". Vi har inte kunnat köpa några MSV ponnyer, utan jag har fått jobba med det material som erbjudits. Speciellt nu. 

 

Jag säger inte att man är en sämre ryttare för att man har föräldrar som köpet en elitponny som hoppar höghus, verkligen inte! För att kunna hoppa banor på 130cm så krävs kunskap, no doubt. MEN, det säger heller inte att jag, som "bara" tävlar LA, är en sämre ryttare. Jag har helt enkelt inte "materialet" för att kunna tävla de klasser jag vill tävla. Sad, but true. 

 

Och nu menar jag inte att Pompe, Sessan och Hampus inte räcker till, för de har gett mig så oerhört mycket som jag missat om jag inte haft dem, och jag är dessutom glad att jag ens kunnat ta mig dit jag är idag, på i stort sett egen hand. Pompay trodde vi inte skulle gå LA, och nu saknar vi EN nolla till MSV. Sessan var skogsponny/promenadponny fram tills hon kom till mig i februari, och nu tävlar även hon på LA nivå. (Och kommer med all sannolikhet tävla högre om några år). Och de två är anledningen till att jag ens får möjligheten att tävla Hampus, som är en jäkla fin ponny när man väl hittat honom. 

 

Jag startar numera 6 starter i hoppning på en helg, upp till LA, utan att äga en endaste egen ponny, och inte ha gjort det på snart 3 år. Jag har tagit hjälp av folk omkring mig, som alltid ställt upp. Fått möjligheten att utvecklas och ha KUL, för det har jag haft, väldigt mycket! Och nu står jag här, där jag är idag och frågar mig själv om det är såhär högt jag kommer att komma inom ponnyhoppning? 

 

Svaret är såklart NEJ. Mitt mål är MSV B, når jag det, ska jag vara väldigt nöjd. Jag nöjer mig inte med halvdana rundor i LA. Jag VET att jag och Pompe faktiskt kan rida svåra LA banor felfritt. Beviset ligger i att de två nollor vi har, fick vi i DM 2011, där vi även placerade oss och i mars på en utav elitomgångarna, på en bana där inte ens de som tävlar Msv A nollade... Även Sessan har kapacitet och vilja att minst nolla sina LA rundor, och sedan, men en tuff och mindre ryttare ta sig ännu högre. 

 

Så ja, det är väl läget, och jag är ute på samma tävlingar helg efter helg med de som får möjligheten att tävla hundratusenkronors ponnyerna. Och ja, jag är avundsjuk, för jag vill också tävla höga klasser. Men på samma gång är jag så himla glad att jag ens är på samma tävlingsplats som de här ryttarna, för det kunde jag inte föreställa mig för två år sedan. :)