Skitväder

Blev ingen hoppning, nästan omöjligt att ta sig till ridhuset. Stigen i skogen var isgata, och vägen in till gården var också hal. Sessan och Zita är barfota så vi vågade inte chansa att rida upp. De fick vila istället.

Pompe klättrade jag i 30 minuter i pissregn och blåst. Halvkul men nödvändigt.

Nu är Erica här, och vi ska ladda som FAN inför imorgon, GHS here we come, typ.

;)

Pompay och Svante

sv: jag tror inte att det finns någon som gråter för att de vill det ;)

Och jag tror att det krävs en hel del mer för att man ska gråta än att hästen är lite seg.. Det ligger nog mer bakom det hela än vad man ofta kan tro.