Hästarnas fel?

Gråt, när folk sitter på hästryggen och gråter. Då går det rysningar genom kroppen på mig, inga positiva sådana.

Det är ryttaren som är hästens ledare, som skall visa vägen för hästen och den skall lyda. Förtroende och tillit är inget som byggs upp på en vecka, utan där krävs det tid. Allt för många har missuppfattat det där med tillit.

Tillit är inte något du får för att du är snäll mot hästen, utan det handlar om att vara konsekvent och visa vem som bestämmer. Att vara konsekvent behöver inte betyda att man skall vara elak mot hästen, utan det handlar snarare om att vara bestämd och följa samma riktlinje oavsett vad.

Det är lika viktigt på marken som ryggen! Att ena sekunden vara bestämd och visa hästen vad den skall göra, och andra sekunden sitta och lipa, bevisar bara att du inte är en ledare att lita på och då blir hästen osäker. Att sedan säga "Hästen lyssnar inte" eller "Den är inte fokuserad" gör mig bara förbannad.

Bara för att du inte kan ta tag och lösa problemen, snälla skyll inte på hästen för det.

Bara för att man gråter på hästryggen så behöver det ju inte vara något negativt? Jag har aldrig skyllt på min häst att det varit dens fel,men jag har därimot gråtit många gånger på min hästs rygg. Vissa gånger har det varit av lycka & andra gånger har det varit för att det kanske gått dåligt och då tar jag all skit på mig. Förstår inte riktigt "Gråt, när folk sitter på hästryggen och gråter." hoppas du menar vid något annat sammanhang, för tror du också gråtit av lycka eller någon annan andledning.

Varför skulle man inte få gråta? Jag har gjort det många gånger när saker och ting inte har fungerat. Om man gråter så är det ju inte för att man är arg på hästen, utan för att man är besviken för att kommunikationen häst-ryttare inte fungerar, att man är besviken på sig själv..

Hästen blir inte förvirrad och tappar förtroendet för att man gråter ;)

Jag har gråtit flera gånger. Många gånger av lycka men även för jag varit besviken på mig själv efter tävling eller för att det helt enkelt inte fungerar. På min c-ponny kunde jag ofta gråta, hon var svår och sprang med huvudet rakt upp. Jag grät inte för att jag var arg utan för att man blev frustrerad när ingenting fungerade, det gick inte att få fram till henne.

Jag tror att det bara var jag som mådde dåligt medans hon gick där helt oberörd.

Att gråta på hästryggen tycker väl inte jag är något som påverkar hästen på ett negativt sätt.. Det har hänt att jag har gråtit för att jag är så besviken på mig själv, att jag inte kan prestera som jag "borde". Däremot är det en helt annan sak om man blir arg på hästen för att den inte gör det, eftersom felet ofta ligger, i alla fall delvis på ryttaren ;)

tyvärr är det ju inte alltid lätt att kontrollera sina känslor. jag håller med om att man inte ska skylla på hästen osv. men att man gråter för att man är arg/ledsen/besviken kan man inte hjälpa.

Håller med ovanstående kommentarer, med tillägget att: hellre en ryttare som blir besviken och gråter än en ryttare som blir fly förbannad och piskar upp häststackarn för att "visa vem som bestämmer". Jag ser inga problem med att man blir besviken, frustrerad o ledsen när saker o ting verkligen inte funkat eller gått som man förväntat sig, det jag har svårt för isåfall är folk som är hyperkänsliga och så fort minsta lilla inte går som de vill så lipar de o vill inte rida mer istället för att försöka lösa problemet..