Något som många gör är att haka upp sig på om det ser bra ut eller inte. Rider jag snyggt?

 

Man fastnar så lätt i det där: "Nu ska jag rida snyggt och prydligt så att det ser bra ut" och så blir man passiv och bryr sig för mycket om vad andra tycker och tänker och glömmer i många fall av att verkligen rida. Det är egentligen inte så svårt att rida snyggt. Tänka på att vara stilla med handen, stadig och stilla skänkel, lugnt överliv osv osv osv. Desto svårare att inverka OCH rida snyggt samtidigt. Det är få som klarar det, och de som gör det toppar såklart stilhoppnings resultatlistorna. För de får helt enkelt bäst rundor.

 

Vi andra som kanske inte gör det exakt lika bra, kanske får prioritera annat. Oftast rider man fint ändå, men att man kanske får inslag i ritten som gör att betyget dras ner för att man helt enkelt är tvungen att avvika från den stilrena linjen. Exempelvis när jag är tvungen att väcka Pompay lite mellan hindrena och därav ruckar det jäma tempot som önskas i en stilbedömning.

 

Jag gör hellre det än att få dåliga språng eller stopp, 1000 gånger hellre det. Inverkan är för mig prio ett, och gör jag det på ett snyggt sätt är det bonus. Jag skiter i om folk tycker att jag sparkar på Pompay, eller använder spöt "för mycket" (vilket jag inte gör). Jag gör det som jag anser vara bäst för stunden och vad som hjälper mig och Pompay att komma runt felfritt.

 

Man får tänka som Ulf sa till mig när jag klagade på min ridstil vid ett tillfälle i vintras. "För folk som kan denna sporten, så är inverkan bra mycket "snyggare" än en snygg sits". (Typ så sa han). Och ja, så är det nog, spelar ju ingen roll hur snyggt du rider om du lämnar banan med 12 fel.

 

Vad ska man säga då? "Jag red ju iallafall snyggt". Öh?