Om vi säger såhär då, jag har mitt mål, att starta 120 och få den där grymma känslan. Där allt känns sådär riktigt jäkla bra! I mitt huvud ser jag bilden av hur jag rider den där rundan, hur jag slänger mig runt halsen på Pompe efter målgången och hur man är sådär sjukt glad. Det är den slutliga delen i min bild av det hela. Det är den som gör att min bit blir hel så att säga. 

 

De andra delarna då? Det hela består faktiskt inte utav en enda bild, hur gärna jag än velat det. Nä, det hela består utav en massa olika delar, negativa och positiva. Den där grymma LA rundan i mars, den finns där. Den där värdelösa LA rundan i April, den är också där. Tillsammans blir alla dessa delarna tillslut en hel. ALLT man gör leder tillslut till något bra, man lär sig ALLTID något, speciellt på en kass runda. 

 

Det är helt okej att vara missnöjd efter en dålig ritt, jag tror till och med att man behöver vara lite kritisk och missnöjd för att kunna förbättra sig. Något man dock inte ska göra är att gräva ner sig. "Okej, den här LAn var inte bra, jag satte inte tillräckligt tryck i galoppen genom svängarna och jag red iväg för stort på trippeln - men då gör jag inte om det i nästa LA". Ta nya tag, ta lärdom av det dåliga och götta sig i det som var bra. 

 

Ett fel närmare rätt, as simple as that.