Pelham

Jag vet inte om det syns sådär jättetydligt på filmerna när jag hoppar Sessan, men hon är fullkomligt superpigg.

När Sessan tränas i hoppning kommer aldrig detta problemet fram, men så fort det nalkas "tävling" är det som att någon bara trycker på "on-knappen" och så är det full rulle som gäller! Problemet är det att så fort hon kommer in på banan blir hon stenhård i munnen och när vi närmar oss hindrena tar hon bettet och det är försten till hindret som vinner, typ.

I vanlig ridning är hon för det mesta mjuk och känslig i munnen. Det är vi tävlingshoppning och uteritt som det tjongar till i skallen på henne, och det spelar ingen roll hur mycket jag tar i henne, hon springer ändå, helst med huvudet uppe bland molnen dessutom...

Därav så åkte Catharina, P & S ägare, till hööks idag och bad dem om råd angående bett. För varken hon eller jag tror att det här går att lösa genom ridning, det handlar om att få kontroll på henne. Jag rider hellre på ett skarpare bett i detta läget, men med en mjuk hand, istället för att sitta och slita på ett eggbett. Dessutom lär ju olycksrisken sjunka med tanke på att hon lätt kan rusa igenom ett hinder om det går för fort, det ser ni ju bara på filmen från helgen...

Det blev iallafall ett Pelham, så jag skall åka och hämta det någon dag nu i veckan (förhoppningsvis imorgon) för att sedan kunna rida på det och tävla på det redan den 9e. Kimblewicket var inte hennes grej, där blev hon helkonstig.

Vad har ni för erfarenheter av Pelhambett?

Jag har ett gummipelham, men det är metall innanför gummin typ :p Och min häst gillar det INTE, om det är för att hon inte tycker om att hon kan springa så länge hon vill, gummin eller pelhamet vet jag inte.

Men jag tycker bettet är bra! Använder det inte så ofta längre men..

Jag har haft samma problem som du beskriver, och då prövade jag pelham. Men det funkade inte, hästen i fråga slutade ta för sig på banan. Lösningen var att sluta dra i tyglarna och enbart rida med säte och ben. Ju mer man drog ju fortare sprang hästen :)

Min häst går på pelham ibland när han när han är pigg och inte lyssnar. Tack vare hängstångseffekten man får så får man en mycket starkare reagkotion. Dock vägrar jag totalt att rida med en kedja under då jag tycker det blir allt för starkt. Därför går Flechen helt enkelt med en vanlig läder sporrrem under käken för att få samma effekt fast mjukare. Förr fick han ha det bettet vid utridning och hoppning då han var lite som sessan men nu har han förstått och jag kan nästan alltid rida på det vanliga tredelade! Dock får han gå på pelhamet ibland bla. på tävling för att han inte ska få chansen att dra iväg. :) Hoppas det funkar bra för dig! :D

Jag tycker du ska försöka på pelhamet MEN rida på dubbla tyglar. Du får rätta mig om jag har fel men på lokal och uppåt tror jag inte man får ha dubbla tyglar på ponny utan man måste nog ha delta, men på träning och CR så tycker jag att du ska ha det så du själv kan reglera hur mycket du vill/behöver hålla i stången. Många gånger när jag ridit med pelham på olika hästar har jag knappt behövt stångtygeln alls och ändå har det blivit jätteskillnad! :)



Sen har jag alltid varit ganska anti delade hävstångsbett eftersom de verkar lite fel och kan vika sig antingen ner mot tungan eller upp mot gommen och klämma runt käken, MEN både Jonte och Löpis går rätt bra på det och just nu har jag ett tredelat på Löparn att variera med, och han tycker faktiskt bra om det. Rider alltid på två tyglar och håller bara väldigt liten och lätt kontakt på stången, och det funkar bra. Så jag tycker man alltid ska lyssna på vad hästen säger, blir hon för låst/stum på rakt pelham kan jag ändå rekommendera att prova ett tredelat även om det inte är optimalt eller rätt enligt "instruktionsboken" ;)

Har i stort sett bara bra erfarenheter av pelham, dock börjar jag alltid med dubbla tyglar just för att se hur hästen reagerar, oftast behöver man knappt ta i stången. Delat är jag lite anti, och helt rakt har jag vissa problem med också (antagligen eftersom våran ponny fick panik av helt raka bett) utan det jag har är oledat med tungfrihet. Tror jag har ridit 5 olika hästar på det och 4 av dem har gått jättebra på det. Runda och fina i formen och lätta i handen. Och ute får man lite mera broms, utan att behöva slita och dra. På ponnyn kunde man helt plötsligt RIDA henne ute och inte bara fightas med henne. Blev en helt annan häst i all ridning. Tinkern älskar det (sen har han å andra sidan gått väldigt mycket på stång överlag eftersom han egentligen är westernhäst) och hade han fått bestämma hade vi ridit på det jämt. Men nu får man ju inte tävla dressyr på det så vi kör på med tränsbett också :P