Även fast jag vet att han har det alldeles för bra hemma hos sig så blir man så himla nostalgisk när man kikar tillbaka lite i arkivet. Varbergshoppet, vinsten i MHPC kvalet, 120 debuten, alla KM vinster och framförallt att bara få mysa med honom. Ja det är en del vi gått igenom han och jag. 

 

Från att vara en något osäker 6 åring, med lite halvtaskig koll på sina ben så har han utvecklats så himla fint genom åren. Nu är han inte bara mer rutinerad, han har gått från valpig ungponny till man. Typ ;) Han hade skött  sig bra på hoppträningen med tjejen som håller igång honom med, blir varm i hela hjärtat, fina Pompe! :') <3