När livet testar en

Denna fredagen har verkligen varit kass. Det började redan i morses med att jag försov mig och blev 20 minuter sen till jobbet, ingen big deal, men ett enormt störningsmoment för mig då jag tar jobbet på stort allvar. Jobbdagen gick smidigt, och jag åkte till stallet taggad på två härliga markarbetespass med mina stjärnor! Men, det gick inte riktigt som planerat...
 
José var för första gången ganska så jobbig att rida. Han gick emot och kaxade sig lite för att komma undan det jobbiga. Jag har börjat ställa högre krav på honom nu och det tycker han är sådär, nu måste han ju anstränga sig och trampa på mer bakifrån. Hoppade även litegranna för att känna av läget inför Söndag. Och det var väl inte världens mest klockrena pass, en del ryttarmissar som ledde till att några bommar föll. José var däremot fin, det gäller bara att jag sätter tryck i honom så att han inte blir tom, utan att han hela tiden balanserar upp sig själv och att jag känner ett stöd i handen som kommer bakifrån. Slarvar jag med det så blir det inte lika bra, även om han tar sig över. Han är duktig min lille prins, det är bara piloten som ska sköta sig också ;) 
 
Lambo var ett rent helvete. Den hästen ska inte få vila, det går inte! Första kvarten gick bra, men så är det som att det kokar över och det blir härdsmälta. Idag gick han fint tills han plötsligt stack ut genom ingången till ridhuset, helt oprovocerat. Hann inte ens reagera innan han var ute, jäkla häst, jag blir så himla besviken. Han försökte en gång till efter det, men då fick jag stopp. Han studsade även omkring och stegrade utan att jag kunde få någon som helst kontakt med honom. Efter det fick han jobba på ordentligt en bra stund innan jag gav mig. Innan vilan var han så himla fin, det är precis som att han glömt av ALLT på 7 dagar. Det är bara att backa tillbaka bandet och börja om på ruta ett, eller ja, inte riktigt ruta ett, men ruta fyra iallafall. Nä, ingen mer vila för Lambo... 
 
Sådana här pass med hästarna får mig bara att vilja bli bättre, jag ger mig FAN på att det ska bli bra. Det handlar bara om att jag måste bli skickligare som ryttare, även om Lambos problem inte beror på mig, så är det jag som måste bli bättre för att kunna bryta hans betéende. Nu har jag lagt upp en plan för hur hästarna ska ridas kommande månad. Känner mig galet motiverad! :D 
 
Dessa två alltså... Min kärlek till er testas verkligen dagar som dessa ;) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0