När jag kommer in på en framhoppning ska hästen vara ordentligt uppvärmd. Jag skrittar alltid ett varv först, och sedan hoppar jag det lilla hindret tills det känns bra. Det kan vara 5 språng, och det kan vara 20. Men det brukar landa på runt 7-10 språng. Varför så många kan man undra, men det handlar om att jag vill att hästen ska vara avslappnad i sina språng på det lilla hindret, och komma in i rytm i lugn och ro innan jag börjar hoppa de högre hindrena. Jag vill ha många språng på låg höjd i kroppen helt enkelt. 

 

Sedan börjar jag med räcket. Hur mycket jag sänker beror helt på vilken häst jag sitter på, och vilken höjd jag ska hoppa. Vanligtvis två hål ner och ett språng på det, och sedan upp på tävlingshöjden och ett språng på det. Ibland två om det inte känns bra, men jag försöker hålla nere sprången på de högre höjderna. Efter det tar jag oxern. Den brukar jag ibland sänk ner helt, och ibland bara sänka frambommen på. Som sagt, beror helt på klass och häst. Skulle jag tillexempel starta Pompay i 110, så hoppade jag 110cm på räcket, men kanske bara 105 på oxern, däremot ganska så bred. Pompe blev nämligen lite grinig om jag hoppade stort och brett på framhoppningen, och jag vill komma in på banan med en positiv häst! Alla hästar har något speciellt man får tänka på, detta var Pompes grej. 

 

Oxern tar jag max 3 gånger, helst bara 2. Får jag dötid så låtar jag hästen pusta någon minut, och sedan jobbar jag med lite explovisitet och snabba reaktioner, så att de är med på noterna. Flyttar även bogar, bakben och har mig. Räcket tar jag en gång till innan jag går in på banan! 

 

Här är en film från Änglahoppet med Pompe när jag hoppar fram till 115. Ni ser skert att räcket ligger högre än oxern, och de språng som visas är de språng jag hoppade fram. (Det lilla hindret stod på framridningen). Det tredje språnget på räcket är i sig lite onödigt, men med tanke på känslan det gav så var det värt det då vi inte kommit riktigt bra på någon utav de två gångerna innan: