Från och med nu...

... kommer mina hästar att få gå med skydd i hagen. Och det får man tycka precis vad man vill om, och självklart ska ni få  höra min åsikt. :) 
 
Vi har alla våra hästar ihop i det stallet jag står i. I vårat stall står det nio hästar. Det är 6 tävlingshästar, en westernhäst, en tvååring (blivande stjärna) och en blivande tävlingshäst (skogsmulle för tillfället). Det är halvblod hela bunten, utom westernhästen som är ett fullblod. Det är 2 ston, och 7 valacker. Den äldsta hästen är 15 år, den yngsta 2. När man räknat ut den ekvationen så inser man att ja, de leker en hel del, och skaderisken är tyvärr hög nu när de går i vinterhagen. Hade det varit ute på sommarbete hade det varit en annan femma. Då har de mer yta och mat överallt. Nu har de fri tillgång till hö på två olika höstationer i hagen, men enligt min mening är hagen lite väl smal. Den är lång, men lite smal och det gör också att skaderisken ökar. 
 
Jag gillar att hästarna går ihop, men det är inte så kul när de skadar sig... Att ha hästarna 2 och 2 hade varit bättre i skadesynpunkt, men samtidigt vill man ju att de ska vara så glada och lyckliga som de är när de får gå allihopa tillsammans. Men som sagt, hade jag fått välja så hade jag haft mina hästar ihop, kanske någon till, helt enkelt för att det blir alldeles för dyrt att ha hästarna om vi ska behöva åka till klinik allt för ofta. :/ Det har gått bra hittills, fram tills jag fick känna av baksidan av att ha hästarna ihop... 
 
Det är inte Brunte Nordsvensk och Mini Shetlandsponny som går där i hagen, det är tävlingshästar, och de är dyra. Jag säger inte att hästar inte ska få gå ihop, men man måste också fundea över VARFÖR man har hästarna. De kan vara lyckliga även om de inte får gå i en flock med 9 hästar. Och stora hagar kan de få ha oavsett. 
 
Nu är läget som det är, och våra hästar går i flock. Men därför kommer jag från och med nu sätta på skydd fram och bak för att helt enkelt försöka minimera risken att de får en spark mot senorna eller knäcker ännu flera griffelben. Man kommer såklart aldrig helt undan, jag menar, Lambos spark tog uppe vid höftbenet och där är det ju svårt att sätta på skydd. MEN man kan minimera riskerna, och det kan man göra genom att slänga på ett par damasker. Det vore himla trist med en spark som generar en senskada till exempel, det tar ju lite mer än 1 månad... 
 
Så ja, av den enkla anledningen sätter jag på skydd. Och sedan allt snack om att hästarna måste "lära" sig att vara försiktiga. Tja, mina hästar är 6 och 7 år nu, de borde ha lärt sig. Dessutom går Josés anatomi emot honom eftersom han är så trång bak, då spelar det ingen roll. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0