En fraktur på griffelbenet...

Vilken dag, jag är helt slut! Klockan stod på 05:20 imorse, och sedan har dagen gått i ett. Men nu till det som egentligen är intressant, hur gick det med José? 
 
Jo, diagonsen är väl inte 100% fastställd, med det är konstaterat att han har en fraktur på griffelbenet. När jag kom dit så kollade hon igenom honom, jag fick springa med honom och han uppvisade samma hälta som dagarna innan. Veterinären trodde först att det kunde röra sig om Lymfagnit, hon trodde inte att det var en senskada. Däremot ville hon ta några bilder för att verkligen vara säker på att inget annat var vajsing, och det var väl tur det. Det visade sig nämligen att den lilla utbuktningen på insidan av skenbenet är en fraktur på griffelbenet. OCH innan jag fortsätter berätta vill jag att ni ska veta följande: 
 
Griffelbenen är två smala och sköra ben som går längs med skenbenet. Det är INTE samma sak som gaffelbandet, lätt att blanda ihop de två. Griffelbenen är inte bärande på något vis, och har egentligen ingen speciell funktion. Det var för x-antal år sedan när hästar hade fler än en "hov/tå" som griffelnbenen var bärande. Men i samband med att tårna försvann och blev till en enda hov, så drog sig även benen undan. Därav är en fraktur på griffelbenen inte världens undergång på något sätt. Det är värre med en senskada tex. För det mesta är det en väldigt omkomplicerad fraktur som läker sig självt. Och det är mycket vanligare än vad man tror... 
 
 
 
 
En gammal fraktur på det andra griffelbenet upptäcktes också, den satt lite högre upp. Det förklarar också det överben som han haft på utsidan av v.bak. Förmodligen har förra ägaren inte ens märkt av att det blivit en fraktur, många griffelbensfrakturer märks aldrig. Den "nya" frakturen är till exempel absolut äldre än en vecka, och han uppvisade svullnad först för en vecka sedan. Med andra ord har han hopptränats och tävlats med en griffelbensfraktur. Lite sjukt, men jag tror inte han har känt av det överhuvudtaget... 
 
Vad händer nu då? Jo, José ska få Metacam och pencilin i 5 dagar och stå på box eller i sjukhage. Vi åker tillbaka till kliniken på torsdag morgon igen för att ta lite ultraljudsbilder. Veterinären ville att svullnaden skulle lägga sig mer, för att verkligen kunna försäkra sig om att det inte är något mer än en fraktur. I värsta fall har gaffelbandet kunnat få sig en törn i samband med frakturen, men vet. trodde inte att så var fallet, men vill vara 100% säker och det är därför vi ska komma tillbaka. Förr i tiden opererade man bort griffelbenen om de fick en fraktur, så då förstår ni kanske hur obetydliga de egentligen är. Numera opererar man bara som en sista utväg, och då tar man endast bort den del som är trasig. Vanligast är att det får läka sig självt. 
 
Angående användbarhet och framtida hållbarhet så påverkas det inte, det finns väl en minimalisk risk på 5% om det rör sig om ett allvarligare fall, men så var det inte i Josés fall. SKÖNT! Vi vet ju inte än om gaffelbandet är skadat, men det tror varken jag eller veterinären, vi vill bara vara 100% säkra. Jag har faktiskt ingen aning om konvalicenttiden på detta, men själva benet läker av sig självt på ca 8 veckor. :) 
 
Kan VARMT rekommendera Widebergs hästklinik i Landvetter. Första gången jag var där men bemötandet var kanon, och de kändes väldigt professionella. Det kändes verkligen som att de brydde sig, jag ska till exempel återkoppla redan på måndag hur läget verkar med svullnad/ömhet osv. Skulle det bli värre skulle jag höra av mig direkt. Känns tryggt. :) Fick även fint beröm över hur jag hade behandlat benet innan klinikbesöket, vet sa att jag inte kunde ha behandlat det på något bättre sätt. :) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0