Gårdagen

Hejsan! En kort vecka denna veckan sitter helt klart perfekt. Jag är SÅ trött! 
 
Det är ganska jobbigt att gå upp en timma tidigare varje dag för att åka och ta hand om José, men det är förhoppningsvis bara 3 veckor till så får väl bita ihop. :) Igår var han helt knäpp, och slet sig tre gånger... Som tur var så var jag i ridhuset och promenerade. Helt plötsligt så pepe han bara till och ryckte åt sig grimskaftet och drog iväg längs ena långsidan i vilda bocksprång. Han stannade ganska fort och kollade förvånat på mig, han fattade nog inte ens själv. Tog tag i honom och sedan hände samma sak två gånger till, fick gå in med honom sedan för vågade inte riskera att han skulle dra iväg mer. Som tur var så stannade han efter en långsida, så jag tror inte att det påverkade frakturen allt för mycket. Knäppgök... 
 
Lambo hopptränade jag igår för Uffe, och det gick bra. Ett nyttigt pass! Lambo är en väldigt känslig häst, men vi vill att han ska bli ännu känsligare för skänklarna än vad han är nu. Han är ju inte riden så jättelänge så det har inte gått att jobba med det försen nu. Det gick bra och jag kunde jobba honom i en längre och lägre form med stora steg. Stundtals slappnade han verkligen av. Däremot har han bytt sida igen, vänstersidan har varit den knöggliga i några veckor, men nu har han bytt tillbaka till höger. ;) Vi jobbade mycket med markarbetet igår, och det märks vilka framsteg vi har gjort i Lambos utbildning. Nu är grovjobbet gjort, och finlirat kan starta. Roligt :D! 
 
Vi hoppade över två räcken på diagonalerna. Både med kort och lång anridning. Det låg på 130cm det sista och det skuttade han enkelt över. Efter att ha satt de korta anridningarna kanonbra i båda varv så skulle jag komma med längre anridning. Uffe bad mig att bara sitta stilla och inte göra någonting, en häst måste klara av att hoppa själv på dessa "småhöjderna" (Uffe har ju tänkt att vi ska hoppa högre än 130, höhö) så det skulle vi testa nu. Då tog det stopp! Lambo fattade ingenting, haha. Red an igen och då hände samma sak. Sa till honom med spöet, efter två stopp går gränsen. Sedan red vi an igen och då klämde jag åt pyttelite med skänklarna precis innan avsprånget och då var det inga problem. Skönt att det krävs så lite! Att hoppa själv får vi nöta på, det ska han göra på dem höjderna. Förmodligen blev han bara förvånad att jag inte satt och höll ihop galoppen ;) 
 
Vi hörs sen! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0