Patrik Kittel ♥

Jag har helt glömt av att nämna Patrik Kittels clinic som jag såg i torsdags på GHS. Den va SÅ jäkla bra! 

 

Vanligtvis kan jag tycka att dressyrclinics är lite halvt långtråkiga. Jag älskar allt som har med grundridning att göra, men när det kommer in på hur man gör en piaff eller en passage så tappar jag intresset, det klarar jag ändå inte av just nu, och har inte någon användning för heller! Kittels clinic var däremot supebra, fick massa härliga tips! Och hans skratt är ju så priceless, han låter precis som långben när han skrattar, gjorde det än mer intressant faktiskt. ;)

 

Det absolut bästa tipset som jag tog åt mig utav, det var det som hade med beröm att göra. Att berömma hästarna ofta och tydligt. Patrik berömde sina hästar så fort han bad dem göra något som det gjorde bra. Jag är extremt dålig på detta! Något viktigt som han nämnde var att om hästen gör fel, ignorera det. Beröm när den gör rätt. Jag blir lätt militärisk och så fort Lillen gör fel så avbryter jag, i fortsättningen ska jag låta det vara och bara fortsätta för att sedan repetera och berömma när han gör rätt. 

 

Jag vet att jag inte är den enda som har problem med detta. Typ alla tjejerna i stallet är nästan knäpptysta när de rider, och gör precis som jag! Jag tror det kan vara ett ganska vanligt problem faktiskt! 

 

En sak jag kom och tänka på när han snackade om detta var något jag lärde mig under någon talangfotbollsträning för några år sedan. Att en negativ kommentar till en lagspelare, väger lika tungt som 4 positiva. Så om man säger att någon gjorde något dåligt, så kommer det att ta 4 positiva kommentarer innan personen släpper det. Tror ni inte att det kan vara likadant med hästarna? Det tror jag! 

 

 

Såg också på den clinicen!
Du har så rätt i det du säger, att allt för få berömmer sina hästar. Jag minns så starkt när jag red på en hoppträning tsm med min kompis häst. Jag var den ENDA som berömde hästen när det gjorde rätt. Det kunde liksom vara i varje steg, vart tredje steg.. satan vad jag berömde hästen! Det vart nästan som att jag skämdes över att jag pratade så mycket med hästen, men självklart är det inget man alls ska skämmas för.

Även när jag red i en ridskolegrupp, även de eleverna berömde sällan sin häst. Lite tråkigt att redan på ridskola så lär man sig inte att berömma hästen mer när ridläraren säger till.