Även om vi träningsmässigt inte gjorde vår bästa träning, så var det en träning som gav oss självförtroende och massa motivation. Det kändes väldigt enkelt och okomplicerat, och det blir en schysst insättning på pluskontot. Vi tog liksom inte ut oss, eller hoppade höga och krävande banor, utan det var en träning till för att Lillen skulle få känna att "I´m awesome!" (vilket han gjorde...) 

 

Vi inledde träningen med att hoppa lite låga räcken, fast med tyglara i endast innerhanden. Detta för att sätta höfterna på rätt plats i sadeln. Det gick bra! Lillen kändes avslappnad! Så fort jag fattade tyglarna normalt, så spände han sig, så där måste jag slappna av lite. Sedan hoppade vi en liten S-linje, låga hinder. Allting gick bra, inga konstigheter! Vi avslutade med att hoppa först en enkel Lb bana, och sedan en bana som hade svårigheter från högre klasser än msv. Inte höjdmässigt, utan bara i svängar etc. Hoppade max 1m idag, tror jag, men det var lika väl eftersom vi inte hoppat på ett tag. 

 

Lillen var som sagt överlycklig och drog på rätt ordentligt mellan varven. När vi stod och väntade på vår tur så kunde han inte stå still. Han backade, flyttade rumpan och stod och grejade med bettet HELA tiden. Söte! I slutet ville han iväg så himla mycket att han stod och gjorde små lufthopp på stället. Så himla underbart med hästar som är så himla taggade och glada på livet - för han var supertaggad! 

 

Därav var han också lite bångstyrig i munnen, gick och släppte bettet med jämna mellanrum och sprang mest. Eftersom det var så lågt så gjorde det inte så mycket, utan lät honom hålla på. Förhoppningsvis har han avreagerat sig till nästa gång, då höjer vi kraven igen. :)