När man sitter på en ponny som kräver att man gör rätt till 99,9%, som inte själv bjuder en millimeter, då är man tvungen att sätta krav på sig själv. Jag kan inte nöja mig med att rida halvdant på en linje, för då hoppar han inte. Det märks direkt på resultaten när jag är fokuserad, eller trött. Så fort jag gör minsta fel, och vi inte kommer bra på ett hinder, då passar det inte heller Pompay att hoppa. Och vill jag ha mina bra rundor, så krävs det att jag på träning pressar mig själv till max och verkligen förbättrar mig själv hela tiden. 

 

Sedan ska man såklart kunna vara nöjd, och jag är oftast nöjd med hoppträningar och tävlingar, och jag är framförallt ofta väldigt nöjd med Pompay! Men när det kommer till min egen prestation så är det ofta något som jag inte är nöjd med. Det gäller att vara realistisk och kunna se sina styrkor och svagheter, gör man inte det så utvecklas man heller inte. 

 

Som slutkläm på detta ganska korta inlägg, så vill jag på peka för alla som sitter och tänker "men hallå! Krävs inte 99,9% ridning på alla hästar? Ingen häst är väl gratis?". Och på det kan jag ju säga såhär, att jo, det finns det. Kolla på Sessan! Visst, är jag inte alert så är väl det värsta som händer ett pet - men hon hoppar ALLTID. Jag snackar om att överhuvudtaget ta sig över hindrena, och där finns det hästar som är 100 gånger enklare än Pompay. Och vissa hästar är så pass duktiga och motiverade själva, att man som ryttare kan ge dem ett större ansvar. Är det inte det alla suktar efter?