När jag var sådär, 11-13 år var jag ständigt rädd för oxrar, speciellt stora och breda. På tävling bet jag ihop och red på, men med ständig "skräck". Jag tävlade inte högt på den tiden, utan vi snackar 80cm oxrar, och ja, jag tyckte inte om dem. På träning var det som värst, jag fegade ur gång på gång så länge det låg över 1m. Då gav mamma mig det briljanta tipset att rå flina nästa gång jag red an mot oxer, hur osäker jag än var. Jag skulle LE. Och visst funkade det! Vi gled lätt över oxrar på över 1m utan minsta tvekan och plötsligt var min rädsla borta. 

 

Då var leendet oftast fejkat, det räckte. För även om jag var rädd, så talade jag om för min hjärna (genom att le) att det inte var något att vara rädd för. Nu mera är ler jag för det mesta på hästryggen, eller ja, försöker åtminstone! Inte minst för att skrämma bort onödig nervositet (om jag nu skulle bli nervös) utan även för att det är så j*vla roligt att rida! 

 

Jag menar, förhoppningsvis tycker vi som tävlar att det är riktigt roligt att tävla, för annars hade vi antagligen inte lagt ner så mycket tid och energi på det vi gör. Ändå ser man så många ryttare som ständigt är totalt sammanbitna, deadly serious! Absolut, vissa ser sura och sammanbitna ut när man koncentrerar sig, även jag gör det ibland. Men jag försöker så ofta det bara går, att le och ha KUL, för just nu rider jag inte på någon OS nivå, jag har inte tävlandet som ett jobb, utan endast för att det är roligt - och för att det i framtiden är något jag vill hålla på med.

 

Med att le menar jag inte att man ska lulla runt och vara helt "manãna manãna", utan självklart ska man hålla 100% fokus på det man gör. Men OM man vill tänka på hur man ser ut utåt, och på samma gång kan använda det till att gynna sig själv och sin ridning så är ett léende ett bra sätt. För ni måste erkänna att en runda ser MYCKET trevligare ut om ryttaren ler?

OCH som slutkläm vill jag bara ge en diss till folk som inte kan se glada ut på en prisutdelning. Okej om du kanske inte är nöjd med din prestation och själv känner att "Njaa, jag kanske inte förtjänar den här placeringen eftersom jag red kass", du behöver inte spela glad för din placering då, men man kan istället vara glad för de andras prestationer. Jag kan själv se lite surmulen ut i vissa lägen på en prisutdelning, men jag ska ta mig i kragen och tänka på det, för allting blir mycket roligare och trevligare med ett leénde. Enklaste grejen i världen! :)