Ska man komma någonstans kan man inte vänta sig att saker och ting kommer gratis - för det gör det inte. Man är tvungen att kämpa sig fram varenda centimeter och inte förvänta sig att få något serverat på räkmacka direkt. Jag respekterar varenda en i deras val, om deras rutiner och deras mål för att nå framgång. Något jag dock stör mig på är när man sitter och säger att "Jag ska tävla de högsta klasserna med den och den hästen" och sedan bestämer sig för att låta någon annan rida hästen så att man själv kan ta det "lugnt". 

 

Nä, fyfan vad jag inte tål det, verkligt störnings moment. Jag ägnar timmar åt att planera ridpass, hur jag ska hålla hästarna på en bra trimnivå så att de matchas med tävlingarna. Att de inte tränas för mycket under tävlinssäsongen, att man ökar på träningen lite under vinter halvåret för att då kunna bygga upp för nästa säsong. Aldrig att jag skulle få för mig att ta var dag som den kommer och göra vad som faller in, att inte ha en plan gör mig darrig. Och nu snackar vi planering, alla andra timmar lägger jag ner på var ponny, för att få ut så mycket som möjligt utan att pressa dem för hårt. Kan inte räkna alla dagar jag kommit hem klockan nio, urtrött men jävligt nöjd. För alla de sena kvällarna/tidiga morgonarna betyder att jag centimeter för centimeter närmar mig mitt mål. 

 

Gör man allting rätt, kan det inte gå fel. As simple as that.